Vi mindes Henry Allard!

Henry Allard var temat, onsdag 8 april 2026, i en mycket välfylld klubblokal. Karin Tellås som skrivit boken om Henry, ”Politiker och gentleman” var föreläsare tillsammans med Thomas Eklund.

Henry Allard var en framstående politiker på kommunal-, landstings- och riksdagsnivå och nådde landets högsta ämbete, riksdagens talman. Men Henry var också en betydande idrottsledare med uppdrag som ordförande i AGF, Svenska Gymnastikförbundet och Riksidrottsstyrelsen. Henry Allard var Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskaps förste ordförande.

Uppväxten skedde i Almby med föräldrarna Hjalmar och Nelly samt brodern Folke. Fadern var politiskt engagerad inom arbetarrörelsen och modern verksam inom Frälsningsarmén.

- Mitt första bestående möte med idrotten skedde genom skidåkning i Almby IK. Men gymnastiken blev min idrott. Jag var på 20-talet med i Frälsningsarméns pojktrupp och vi tränade i Karolinska skolans gymnastiksal. Mitt intresse för gymnastik var stort och ett av mitt livs stoltaste ögonblick är när jag som 20:åring kunde kvalificerade mig för att få vara med i AGF-eliten under Greta Adrians ledning.

Greta Adrian var ung och innovativ och motsatte sig den rådande Linggymnastiken vilken byggde på disciplin och kommandon, där formen var viktigare än färdigheten samt tävlingar och utländska influenser förbjöds. Hon önskade att kommandon skulle ersättas med ett individuellt handlande med uppträdanden inifrån varje gymnast. Greta förde en tuff kamp mot de trogna Linggymnastiken, men hade publiken och media med sig.

- AGF-eliten hade ett uppvisningsprogram med avancerade övningar i räck, barr, språngbord och matta. Jag deltog i dem i början av 1930-talet. Vi väckte stort jubel för våra prestationer och var en publikattraktion i hela landet.

År 1937 blev Henry ordförande i AGF, då hade Erik Linden tagit över ansvaret för AGF-eliten efter Greta. De två kom att tillsammans med Helmut Röhnisch bilda en mycket framgångsrik ledartrojka.

Tillsammans med kamrater i Frälsningsarmén upptäckte Henry Kilsbergen och stugan Tomasboda. Den rustades upp av gänget. Här träffade Henry sin blivande hustru Karin. De gifte sig 1937 och fick tre barn.

Yrkesmässigt var Henry anställd på Örebrokuriren som annonsförsäljare 1941-1963.

Henry var engagerad i broderskapsrörelsen, socialdemokratins kristna grupp, vilka lanserade honom för uppdrag inom, kommun, landstings och riksdagspolitiken. Henry var ledamot av Örebro stadsfullmäktige 1938-1954 och landstinget 1955-1973, dess ordförande 1958-1973.
På Henrys initiativ skapades stiftelsen t-län med syfte att ur ett folkhälsoperspektiv stärka länets friluftsliv genom Bergslagsleden. Bergslagsleden är idag en 28 mil lång vandringsled genom hela Örebro län, uppdelad i 17 etapper.

AGF-eliten stängdes ute från att deltaga i Lingiaden 1939 på grund att man nyttjade redskap med utländska influenser, vilket väckte stor medial uppmärksamhet. Motsägelsefullt blev de uttagna att representera Sverige för en uppvisning i Belgien samma år. Uppvisningen blev en succé.

Men Örebrofalangen med den ”moderna gymnastiken” var nu på väg att vinna kampen mot traditionalisterna inom Linggymnastiken. År 1944 infördes tävlingsgymnastiken i landet vilken kom att på den manliga sidan helt domineras av AGF, med utövare som Lill-Arne Carlsson. Helmut Röhnisch och Anders Lind.
Henry representerade den ”moderna gymnastiken” och fick 1941 fick en plats i Svenska Gymnastikförbundets styrelse och var dess ordförande 1948 till 1958.

Henry valdes in i riksdagen där han verkade 1943-1979 och var dess talman 1969-1979.
I egenskap av talman ledde Henry arbetet med det ombyggda riksdagshuset. De två kamrarna slogs ihop till en. Henry var talman under den omtalade lotteririksdagen, på grund av att antalet ledamöter var, obegripligt, fastställt till det jämna antalet 350. Noterbart är att efter 40 år av socialdemokratiskt styre fick Sverige en borglig regering år 1976. Förhandlingarna leddes av Henry som, mot all praxis, fick fortsatt förtroende som riksdagens talman, även för de borgerliga.
Han tog tidigt initiativ till att gymnastikträning, för de manliga riksdagsmännen, skedde två dagar i veckan samt att årligen en friluftsinriktad Bosödag genomfördes.

AGF-elit utvecklades till världens främsta trupp och turnerande i Europa och USA. Omtalade är deras bländande uppvisning i Moskva och succén inför ett fullsatt Royal Albert Hall i London.
Två USA turnéer gjordes tillsammans med Sofiaflickorna 1954 och 1955. År 1955 skedde 35 uppsvingar i 26 stater inför 70 000 åskådare. Höjdpunkten var den glansfulla uppvisningen i ett fullsatt Madison Square Garden. Henry, Erik och Helmut var ledartrion där sju manliga Örebrogymnaster deltog, kompletterat med några ur Sverigeeliten.

Kommande stora idrottsliga uppgift för Henry blev inom Riksidrottsstyrelsen med en ordföranderoll 1959-1969. Under denna period genomfördes på Henrys initiativ och deltagande, under Karl Frithiofsons ledning, idrottsutredningen ”Idrott åt alla” 1969. Den fastslog att ”Idrott är fysisk aktivitet som människor utövar för att få motion och rekreation och/eller uppnå tävlingsresultat”.
En grund för idrottens utveckling och expansion, inom alla områden, de senaste 50 åren. Exempel på detta är de ökade ekonomiska anslagen från stat, kommun och landsting, satsningen på ledarutbildning, idrottsgymnasier, forskning samt nybyggnation av uteanläggningar, ishallar och simhallar.

Efter sin tid i Riksidrottsstyrelsen var Henry vice ordförande i Riksidrottsförbundet 1969-1981 och medlem i Sveriges Olympiska Kommitté 1950-1969. De två uppdragen medförde att Henry var ansvarig ledare vid olympiaderna i Helsingfors 1952, Rom 1960, Tokyo 1964, Mexico 1968 och München 1972.

Henry blev en mycket god vän med Prins Bertil och bidrog till att han efter ett riksdagsbeslut fick dispens att gifta sig med sin Lilian. Han hade också en mycket god relation till kungaparet och inte minst drottning Silvia. Han stödde dem på olika sätt och var i egenskap av talman vittne efter kronprinsessans Viktorias födelse.

Vid bildandet av Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap 1985 deltog Henry och utsågs till ordförande.
Under Henrys goda och mänskliga ledning lyckades styrelsen under de första fem åren, unikt i landet, framgångsrikt bygga upp ett idrottsmuseum och ett idrottsbibliotek, forma höst och vårmöten samt caféträffar, ge ut en medlemstidning och samla över 500 medlemmar.

Vid 5:års jubileet 1990 avgick Henry och valdes till hedersordförande i Sällskapet. Henry var därefter en mycket aktad och uppskattad deltagare vid Sällskapets olika möten, till sin bortgång 1996.

Thomas Eklund

Källor är föreläsningen, Karin Tellås bok, Gunnar Åslunds artiklar samt egna möten och noteringar.

Foto
Thomas Eklund och Karin Tellås samt Henry Allard. Foto Göran Lindhe.