Olla Anfelt mindes!

Onsdag 5 februari gästades ÖLIS av Olle Anfelt i vår klubblokal. Olle mest känd för sitt mångåriga arbete för Sveriges Olympiska kommitté samt sitt framgångsrika engagemang i Örebro Volley. Olle intervjuades av Thomas Eklund.

-Jag sökte mig till Örebro för att under en kortare tid studera, jag är fortfarande kvar efter över 40 år, inledde skåningen Olle Anfelt.

Då Olle varit verksam inom volleybollen i Malmö blev det naturligt att söka sig till Örebro Volley. Här fanns ett lag med många lovande ungdomar.
-Ett första stort steg för laget var att komma åter till Elitserien år 1986.
Laget utvecklades under Olles ledning och var i tre finaler 1993, 1994 och 1995.

Med målet att nå ända fram till SM-guld gjordes stora förändringar inför säsongen 1995/1996. Olle trädde tillbaka och blev ordförande, meriterade Ismo Pelto-Arvo blev ny tränare och Nils Holmdal utvecklade, innovativt, fysträningen.
Örebro var ett av de första lagen vilka tog in utländska spelare där lettiska storstjärnan Ramona Jakobsone gjorde stor succé.
Resultatet blev SM-guld 1996, sex raka guld 1996–2001 och sammanlagt tio guld, inom en period där laget helt dominerade svensk volleyboll.

År 2024 tog Örebro Volley sitt elfte guld, efter en sjuttonårig väntan.
-Vi hade en bra grundstomme vilken vi kunde förstärka med ett par mycket lyckade nyförvärv, främst amerikaproffset Kira Thomsen som inte förlorade en match med laget.

-En stor skillnad idag är att volleyboll har blivit en mycket populär TV-sport i Sverige med stora framgångar får vårt beachvolleyteam samt damlandslaget. Fantastiskt att vi har Isabella Haak, världens främsta damvolleybollspelare.

Du har möjlighet att se Isabella och landslaget i två matcher under Golden League, som spelas i Örebro 29-31 maj.

Hur hamnade Du på Sveriges Olympiska Kommitté, SOK?
I slutet av 1990-talet etablerades Idrottens Utvecklingscentrum vid Örebro Universitet. Centrumet samverkade i allt ökad omfattning med Sveriges Olympiska Kommitté, SOK.

Det ledde till att Olle fick en tjänst som coach och ledarskapsutvecklare inom SOK år 2000.
I slutet av år 2024 pensionerades Olle från sin tjänst på SOK efter 25 år och 13 Olympiska spel. Här kommer några av Olles analyser efter de många åren.

-Antalet tävlingar ökar i antal i samtliga idrotter. De sprids också alltmer över hela världen. Det gör det svårt för mindre nationer som Sverige att klara av, främst resor och tävlandet ekonomiskt.

-Antalet grenar vid OS har under denna tid ökat från 271 till 339. Sverige deltagande i dessa grenar har till trots att de kraftigt ökat minskat från 89 tills idag 73.

– Vi är oerhört bekymrade över att individuell herridrott kvalar in i allt mindre utsträckning på ett OS. Sedan OS i Sydney 2000 har antalet herrar i truppen halverats. Idrottssystemet verkar idag inte attrahera eller kunna fånga upp herrarna.

– Vi var tidiga med att satsa på damsidan, vilket har varit mycket lyckosamt. Tjejerna har tagit över och har framgång, samt håller uppe statistiken.

Svensk idrotts stora utmaning är ledare/tränarutveckling.
-Genom det starka ideella inslaget är omsättningen av deltagande ledare/tränare vid OS mycket stort.
Över hälften deltar bara vid ett OS. Det gör det svårt att med kontinuitet kunna sprida vidare och utveckla uppnådda erfarenheter. SOK får börja om med att utbilda ett stort antal ledare/tränare inför varje Olympiad.
I Sverige finns det idag små karriärmöjligheter för ledarna/tränarna jämfört med den renodlade professionaliseringen i de större idrottsnationerna.

Olle avslutade med att ge ett lyckat exempel där SOK:s satsning gett resultat.
-SOK hade utgått/chansat på att sprint på skidor skulle bli en Olympisk gren. Innan sprint antogs Vid OS i Turin 2006 hade omfattande resurser getts för att utveckla de svenska aktiva i grenen. Det blev guld i båda stafetterna samt individuellt för herrar. Sverige låg före konkurrenterna, och gör det än idag.

Kjell Sunesson tackade Olle för en mycket initierad och intressant medverkan med blommor, vilket kompletterades med applåder från deltagarna.