Månadens profil - Dixie Ericson

Säg Dixie - det räcker!
Nästan alla som läser Idrottsarvet vet att vi menar idrottaren, den tidigare läraren och kulturredaktören Dixie Eriksson, som under drygt sex år var redaktör för Idrottsarvet.

Efter en lättare stroke, år 2016, tvingades Dixie trappa ned på sina åtaganden. Detta till trots har han färdigställt sitt ”livsverk” om Närkepoeten Jeremias i Tröstlösa, alltså Levi Rickson.
- Ja, jag kan nog säga att jag är i ganska bra form, till trots några återfall. Jag tränar varje dag efter ett personligt program med många och långa promenader.

Dixie bor tillsammans med sin Lotta i Trosa sedan snart tio år.
- Vi ville komma närmare barn och barnbarn. Men det är inte så drastiskt. Jag har ju mina rötter i Södermanland och vi har en hel del kontakter kvar i Örebro. Sommartrid vistas vi vid vår stuga i Dalarna, där jag är starkt engagerad i hembygdsföreningen.

Han flyttade till Närke från Eskilstuna för snart 50 år sedan.
- Jag skulle läsa på universitetsfilialen. Valet stod mellan Örebro och Umeå, men Örebro låg närmare Eskilstuna.
Där spelade Dixie fotboll i division tre laget Malmköping, bandy i Eskilstuna BS och ishockey i GoIF Linden.

- När jag kom till Örebro blev det både fotboll och bandy i ÖSK. Två lag som då i slutet av 1960-talet tillhörde svensktoppen. Så det var lite överraskande att jag tog plats i truppen både i bandy och fotboll.
ÖSK-bandyn radade upp SM-finaler under andra halvan av det decenniet och ÖSK-fotbollen gjorde 1968 en av sina bättre säsonger innan unge Thomas Nordahl försvann till proffslivet och landslagsmålvakten Sven Gunnar Larsson blev skadad på Wembley.

- Jag gjorde ett 20-tal matcher som avbytare i allsvenskan både i bandy och fotboll. Var nog den idealiske inhopparen. Jag var kantspelare och kunde höja energin tillfälligt, men var inte tillräckligt bra i fotboll för att spela i 90 allsvenska minuter. Jag saknade tempo helt enkelt, konstaterar Dixie i dag och berättar att en ytter på den tiden aldrig gick längre ned än till mittlinjen.

Vad var roligast - bandy eller fotboll?
- Jag gillar bandy. Det är en sport som tillhör hjärtat, men fotbollen var ju större än bandyn. Och det är roligt att ha spelat i samma lag som bland andra Hasse Nordin, "Totten" och Leif Eriksson.

Dixie Ericson avslutade sin aktiva karriär som spelare och ledare i BK Forward. Både i bandy och fotboll.
- Bandylaget, som mer av en slump gick upp i allsvenskan 1973, var det bästa kamratgänget jag spelat i. Vi var ett bra div. II lag, men räckte inte till i allsvenskan.

Civilt var Dixie gymnasielärare i språk och historia, ett yrke han kombinerade med uppdraget som kulturskribent på Nerikes Allehanda. Men han avslutade karriären som kulturredaktör och ledarskribent på tidningen.
- Jag valde böckerna och läromedelsskrivande i svenska framför idrottskarriären, och det har jag inte ångrat, säger Dixie

Dixie Ericson fyllde 80 år, måndag 13 maj 2024.

”Om Dixie Eriksson behandlat bollen med samma lätthet och elegans som han hanterar det svenska språket skulle hans idrottskarriär med största säkerhet slutat på hög internationell nivå”.
Per Å Knutsson

Dixies bok heter ”Tröstlösamålet – Hur Levi Rickson diktade med Närkehjärta”

Artikeln bygger på Håkan Bågenviks i Idrottsarvet nr 60 - 2016

Foto
Dixie är moderator vid ett av många ÖLIS evenemang, samt ett porträttfoto.