Månadens profil: Gymnastiken och AGF

Från vänster: Erik Lindén, Ola Hellstrand, Anders Lind, Rune ”Monark” Eriksson, NN, NN, NN, Bertil Järhede.

Du finner foton och mer info här

AGF
AGF Örebro (Arbetarnas gymnastikförening Örebro) bildades 1917. Den då rådande svenska Linggymnastiken ansågs oantastlig men Sam och Greta Adrian var öppna för nya idéer. De ville utveckla Linggymnastiken mot friare former. Greta förordade kroppsrörelser som skulle vara ett medel för att utveckla individen även känslomässigt och socialt, parat av en vilja att förena det konstnärliga med det hälsoinriktade.

Flera kvinnliga och manliga ledare följde i hennes spår. Vera Eriksson blev ledare för Kvinnliga Eliten och Erik Lindén tog över Gretas Manliga Elittrupp. Erik var först med musik till manlig gymnastik.

Utvecklingen gick mot nya redskap och färdigheter. Erik började använda hoppbord, barr, räck, ringar och bygelhäst.

Greta Adrian 1893-1981
Född Borg
Startade AGF 1917
Ledare av AGF:s manliga elittrupp till mitten på 1930-talet
Ledare för AGF:s kvinnliga trupp De Grå
Gata i Örebro uppkallad efter henne: Greta Adrians väg

Alla rörde sig med liv och lust. Nyskapande, graciös, och rytmisk gymnastik med kvinnor i grå dräkter och röda skor väckte enorm uppmärksamhet - och till och med chock - under 1930-talet. Det var Örebros gymnastikpionjär Greta Adrian som låg bakom uppmärksamheten. Hon blev känd i hela Sverige för att reformera den stela manliga militärt inspirerade gymnastiken, men mest känd blev hon för att hon som kvinna ledde manliga gymnaster. I Örebro fick hon arbetare - både män och kvinnor - att börja gymnastisera.

Greta Adrian skriver i oktober 1977
1915 utexaminerades jag som gymnastiklärare vid GCI i Stockholm och återvände till min hemstad Örebro. Det var krig och min make inkallades. Jag skulle vikariera vid Karolinska Läroverket, vilket var ett mycket ovanligt beslut. På den tiden var det inte passande med en kvinna som ledare för pojkar och ännu mindre för män.

På GCI var det ingen som helst undervisning för flickor i mansgymnastik och dessutom var det förbjudet att som åskådare närvara i manliga gymnastiksalar. Vi flickor tyckte nog det var bra orättvist, då de manliga hade tillträde till alla våra lektioner. Anledningen var den, att de med all säkerhet som färdiga gymnastiklärare skulle få anställning vid skolor med även kvinnliga elever. Förresten var det inte så stor skillnad mellan manlig och kvinnlig gymnastik då, så egentligen behövde de manliga eleverna inte vara åskådare vid flickornas lektioner. Men till vårt stora missnöje missade de aldrig våra gymnastiklektioner.

Framemot höstsidan uppsöktes jag av ett par arbetare från Oscaria, som bad mig att hjälpa dem igång med manlig gymnastik. De motiverade det med att "om Greta leder manlig gymnastik kan vi vara förvissade om att vi slipper något slags militär drill". Jag lovade hjälpa dem och vi satte igång.

Det blev en stor tillslutning trots att det var en kvinnlig ledare och att alla måste ta med sig ett par vedträn. Västra Skolan var vår övningslokal och den eldades med stora järnkaminer. Det blev fart och kläm på gymnastiken. Kaminen puttrade och spred värme och de manliga eleverna lydde snällt sin kvinnliga ledare och svettades igenom lektionerna med hjälp av rörelser de aldrig varken sett eller hört talas om förr. Det var t.ex. svikt och danshopp, där man själv trallande till hjälp för rytmen, kullerbyttor fram och baklänges, kapplöpningar på alla fyra m.m. "Oj" tänkte mången yngling, "är det här gymnastik". Men alla svettades och var glada och hur det var så ökade gruppens medlemmar i antal.

Till sist kom vi till insikt om, att gruppen måste delas. Den ena gruppen gick in för enbart motionsgymnastik och den andra siktade högre och såg fram mot förkovran och uppvisningar.
Jag blev ledare för den senare gruppen.

Ett tjugotal år jobbade den s.k. "Eliten" och jag. Vi hade inom Örebro Allmänna Avdelningar börjat med ledarkurser. Vi behövde fler ledare och inom "Eliten" fanns en yngling, som visades sig ha stora förutsättningar att bli en utmärkt ledare. Erik Lindén var hans namn och med honom som ledare började en ny epok för Arbetarnas Elit.

Erik Lindén 1907-1977
En av de människor, som betytt oerhört mycket i AGF:s historia är Erik Lindén. Som medlem av AGF:s manliga elit i senare delen av 20-talet blev han elitgymnast av mycket god klass. När senare manliga ledarbrist uppstod för elittruppen visade sig just Erik besitta sådana egenskaper, att han ansågs som den mest lämpade att ta över, vilket skedde år 1935.

Under hans ledning utvecklades AGF-gymnastiken på ett sätt som förde förenings namn och rykte till en ovanlig hör nivå, först på hemmaplan, snart därefter på riksplanet och vidare även internationella sammanhang.

I regel förknippar man Erik Lindéns namn med elitgymnastik, vilket i princip är rätt.Men han var en nydanare även inom motionsgymnastiken. Hans ledargärning präglades av en speciell personlig stil inom motion - såväl som elitgymnastiken.

I förening med hans medfödda ledaregenskaper fanns även musikaliska talanger som kom att spela en smått revolutionerande roll. Gymnastikrörelser, som under lång tid karaktäriserats av militär precision, kommandoräkning och stereotyp avgränsning, förbyttes till mjuk kontinuitet, musikalisk rytm och följsamhet i en medryckande, tjusande och givande gymnastisk symfoni. Huru många AGF-gymnaster har icke känt rörelseglädjen genomströmma kropp och själ när Erik ledde med dragspel på bröstet och fick var man att ta ut rörelserna maximalt.

Den revolution som inträffade i dessa dagar främst inom manlig gymnastik var Erik Lindéns verk. Manlig truppgymnastik till musik blev den stora succén, då eliten upplevde glansdagar under nära två decennier och därmed för knippades Erik Lindéns namn för alltid och oskiljbart med AGF och dess historia. Det var hans förtjänst, att modern tävlingsgymnastik infördes i svensk gymnastik och Erik var landslagsledare under många år.

Den 9 Januari 1977 lämnade Erik oss efter en tids sjukdom, 69 år gammal. Endast en dryg vecka innan mötte han för sista gången de flesta av de elitgymnaster som var med om AGF-gymnastikens uppgång och glansdagar, när vi besökte honom vid sjukbädden i hemmet. Föga anade vi då att slutet var så nära.

AGF-arna böja huvudet inför minnet av en av föreningens största ledarpersonligheter genom åren, vars gärning betytt så mycket för många.

Stort tack till Bert Persson, f.d. elitgymnast i AGF, för hjälp med fakta kring bilderna.

Framtaget av:
Anders Stenberg, Christer Södergren, Rolf Hallgren och Magnus Enhörning