Vi minns Karin Lindén

Välkända gymnastikprofilen Karin Lindén, en av de tjugoen grundarna av Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap, har gått bort i en ålder av 91 år. Karin deltog under 35 år, från bildandet 1985 fram till sin bortgång, mycket frekvent och uppskattat vid ÖLIS caféträffar och möten. Du finner en fotokavalkad över Karin Lindén här. I egenskap av tidigare elitgymnast, trefaldig olympier och lärare vid GIH/Universitetet medverkade Karin ofta som kunnig föreläsare vid caféträffar och möten med gymnastiktema. Men Karin hedrades också på olika sätt. Vid ÖLIS tioårsjubileum, 1995, var Karin given i den ”Stjärnparad” av tjugo framgångsrika aktiva från länet, vilka hyllades. ÖLIS hade sin första basutställning i Örebro Läns museum 2004. Karin var då tillsammans med Olle Sääw och dåvarande justitieministern Thomas Bodström en av de tre vilka invigde utställningen. Wall of Fame skapades 2015 med syfte att hedra länets främsta idrottare genom tiderna. Karin var en av de första elva utvalda tillsammans med namn som Agneta Andersson, Orvar Bergmark, Nora-Anna och Ronnie Peterson. Karin gavs epitetet ”Energiknippet”, OS-medaljös och frontfigur under Örebrogymnastikens storhetstid. Så sent som i mars 2020 invigde landshövding Maria Larsson, på Slottet i Örebro, utställningen Kvinnors Idrott och släpptes boken ”Pionjärerna” som bygger på Karins och 40 andra kvinnors berättelser och vittnesmål över sina idrottsliv. Ett klassiskt gymnastikfoto på Karin pryder omslaget av boken ”Pionjärerna”. Vårt Sällskap har förlorat en av våra grundare, en hedrad och uppskattad medlem. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap Jan Andersson ordförande Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Caféträff - Ola Hellstrandh

Vi var ett lite drygt 30-tal medlemmar, denna 28 oktober 2020 i Coronatid, som visade intresse av att få höra mer om den under i slutet av 1950-talet och in på 2000-talet välkände personligheten i Örebro, Ola Hellstrandh. Platsen var Frälsningsarméns stora sal, Örebro. Du finner en fotokavalkad över Ola Hellstrandh här. Vem vore bättre skickad att redogöra över Ola Hellstrandhs bravader och person än hans egen brorson Lasse Hellstrandh. Lasse hade iordninggjort ett fint bildspel med foton och videoinslag, kryddat med trevliga inslag om och med Ola själv. En kort sammanfattning om Ola låter sig egentligen inte göras. En sådan man och mångsysslare som Ola är det få som får uppleva. Gör därför här ngra enkla nedslag i och om Västanforspojken. Uppväxt i bruksorten Västanfors (Fagersta) under mellankrigsåren präglades han tutav mycken idrott främst bandy och friidrott, speciellt det sistnämnda. Ola upptäcktes tidigt för sin löparförmåga och som sprinter. Värvades vid flytten till Örebro av Örebro SK. I staden fanns en stark personlighet inom KFUM Friidrott vid namn Paul Bergqvist och han tillsåg att Ola ganska omgående hamnade inom deras verksamhet istället för ÖSK. Civilt fick så småningom Ola Hellstrandh anställning i en herrekiperingsaffär (ett affärsomnämnande som sällan användes numera). Detta måste ha präglat Ola till del, för "slarvigt" klädd var det ingen som kunde se Ola. Alltid snyggt välklädd och välskräddad. Lasse Hellstrandh startade sitt anförande med en synonym del, som var förknippat med farbror Ola - DKW. (Dampf-Kraft-Wagen, ett tyskt företag och föregångare till Audi.) De första DKWs framtogs i slutet av första världskriget men under 50-talet framtog den tyska fabriken en aerodynamisk och moderniserad form med svängda rutor både fram och bak. Såg man en svartvit DKW i Örebrotrakten då kunde man också se att "där är Ola". Denna bil hade Ola i många, många år. Här berättade Lasse något som gemene man inte visste. Ola fick ett erbjudande att köpa en likadan DKW något yngre, men modellen var densamma och erbjudandet var så bra tyckte Ola så han inköpte den också. De flesta trodde att det bara fanns en (!). Till saken hör att han använde ena bilen vardagar och den andra enbart i helger. Att försöka omtala vad Ola gjorde civilt är som sagt inte lätt, förutom att han i många år var engagerad som styrelseledamot, tränare, ledare och allt i allo inom KFUM friidrott, som låg honom oerhört varmt om hjärtat. Alla arrangemang som Ola var med och arrangerade ja, det går nästan inte att räkna upp alla dem. Det var tävlingar oerhört ofta både på Eyravallen och Örnsro, då dessa fortfarande var kombinerade anläggningar för friidrott och fotboll. Sedan tillkom i början av 70-talet friidrottsanläggningen på och vid GIH och inte att förglömma den friidrottshall som låg på Aspholmen. Den hallen var föregångare till nuvarande Tybblelundshallen. Den senare fick dock aldrig Ola uppleva enär han avled 2005, 89 år gammal. En sak som inte ska förglömmas där Ola var synnerligen drivande i var Örebro Dagblad en lokal tidning som fanns mellan 1940-56. Där skrev Ola så pennan glödde in i det sista. Han var de första åren i sin ordinarie tjänst i herrekiperingsaffären men lade varje ledig minut på och med tidningen kvällar som helger. Därefter blev Ola lokal redaktör för Idrottsbladet (saligen insomnad sporttidning), DN och Svenska Dagbladet, främst med idrottsliga inslag. Undertecknad hade nöjet att få uppleva Ola på nära håll nån gång då och då när han ringde in sina artiklar. Ett språk som nästan ingen ny inom mediabranschen kanske skulle förstå idag?! Men där var också duktiga skriftmottagare på tidningarna så det gick bra. Ola berättade "att där det skulle vara avstavningar", rätta böjelser på ord och händelser, ibland svåra rättstavningsord som bokstaverades,utgångar "stopp" och punkter och komman. Lasse framvisade en bild på Ola då han läste in ett reportage med kupad hand över telefonluren. Det finns hur mycket nostalgi som helst att berätta om Ola och alla engagemang han gjorde tillsammans med goda vänner, trevligheterna och händelser vid Strömsnäs ett verksamhetsområde som man kan ana rester av ute invid Rosta gärde, ner mot Svartån. Trivselkvällar på Stadsparkens scen (likt vad Lennart Hyland hade på TV) med artister och tävlingar. Uppvaktningar, skriftställandet utav Ola. Personen som vid ett och samma tillfälle på några minuter kunde sammanfatta på limerickar, om olika personligheter. Ola var heller inte främmande för att "deltaga" i uppvaktandet av sig själv. Då fick han deklamera, berätta och sjunga någon av sina många texter till fina melodier. En uppvaktning av sällan skådat slag erhöll Ola vid hans 80-årfest i "gamla" friidrottshallen på Aspholmen. Ett inslag var att i hallen kom inkörande hans egen DKW, synonymen för Ola, under ett musikframträdande utav mångårige vännen Bogges. Lasse Hellstrandh började sitt anförande med egna synonymer för Ola. Här några excempel: Krönikör, Lekfarbror, Speakern, Hästägare, Entertainern, Välklädde, Reportern, Pappan, Morfar´n, Uteätaren, Bokförsäljaren, det finns mer om Ola men då får man ta kontakt med Lasse Hellstrandh eller också gode vännen Peter Flack (Ola som fanns i många år som "en slags mentor" till densamme) . Efter ett fint föredrag avtackades Lasse och erhöll en av trä snidad ljusstake som vår medlem inom ÖLIS , Lasse Henningson tillverkat. Nedtecknat av Sven Arne Ahlberg Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

ÖLIS har utsetts till ”Årets Idrottssällskap 2020”

Örebro Läns idrottshistoriska sällskap har av Sveriges Centralförening för Idrottens främjande utsetts till Årets Idrottshistoriska Sällskap, 2020. Prissumman är på 50 000 kronor. Motiv Sällskapet har gjort utomordentliga insatser för att sprida intresset för och kunskapen om idrottshistoria i länet. Genom Wall-of-Fame utställning och ”caféträffar” med idrottsprofiler på olika orter i länet har engagemanget för såväl den lokala som regionala idrottshistorien stimulerats. En läsvärd idrottshistorisk skrift, ”Idrottsarvet”, nu inne på sin 35:e årgång och ett omfattande idrottshistoriskt bibliotek i moderna lokaler ger goda förutsättningar för allmänheten att fördjupa sig i idrottshistorien. Projektet ”Kvinnors idrott”, som bl.a. resulterade i boken ”Pionjärerna”, är en kulturell gärning av bestående värde och en folkbildningsinsats när den är som bäst. -Vi tar emot den hedrande utmärkelsen med stolthet samt ett bevis på att vi har en av landets allra främsta och mest omfattande Idrottshistoriska verksamhet inom ÖLIS, uttrycker ordföranden Jan Andersson. SCIF Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande (SCIF) bildades 1897 och är landets första centrala idrottsorganisation. SCIF låg bakom ansökan om de olympiska spelen i Stockholm 1912 samt byggandet av Stockholms Stadion. Idag arbetar SCIF med att främja idrotten genom stipendier och utmärkelser samt genom att på olika sätt redovisa idrottens historia. Föreningen har senast satsat på ett multimediaprojekt som visar stora idrottshändelser på film och har gett ut ett antal idrottshistoriska böcker och TV-filmer. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Ordföranden informerar inför 2021

Ett verkligt glädjebesked nådde ÖLIS i slutet av detta märkliga år. Sveriges Centralförening För Idrottens Främjande, SCIF, har utsett Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap till ”Årets Idrottssällskap år 2020”. En utnämning vi alla ska ta emot med stolthet och som ett bevis på att vi, under normala tider, har en omfattande och bra verksamhet. Coronapandemin har dock medfört att ÖLIS enbart kunnat genomföra ett begränsat antal aktiviteter under 2020. Vi hade planerat det mest omfattande vårprogrammet i ÖLIS 35:åriga historia. Vi följer samhällets beslut och rekommendationer avseende Coronaviruset och beaktar givetvis särskilt att de flesta av våra medlemmar tillhör en högriskgrupp. Inför våren har vi inte sett det möjligt eller relevant att presentera ett program då alltför många osäkerhetsfaktorer finns i dagsläget. Ingen form av möten sker tills vidare i vår klubblokal. Beredskap finns att snabbt starta upp aktiviteter, om beslut och rekommendationer avseende Corona så medger. Vi kommer att ge fortlöpande information, dels genom vårt ”Nyhetsbrev” vilket sänds ut via epost, och kontinuerligt på vår hemsida, www.olis.nu. Vid ingången av 2021 är för en ännu bättre intern och extern kommunikation ambitionen att öka vår digitalisering, inkluderande en ny hemsida. Har Du frågor kring vår verksamhet så vänligen kontakta mig direkt eller någon annan ledamot i vår styrelse. Med vänliga hälsningar Jan Andersson, ordförande Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Månadens profil: Gymnastiken och AGF

Från vänster: Erik Lindén, Ola Hellstrand, Anders Lind, Rune ”Monark” Eriksson, NN, NN, NN, Bertil Järhede. Du finner foton och mer info här AGF AGF Örebro (Arbetarnas gymnastikförening Örebro) bildades 1917. Den då rådande svenska Linggymnastiken ansågs oantastlig men Sam och Greta Adrian var öppna för nya idéer. De ville utveckla Linggymnastiken mot friare former. Greta förordade kroppsrörelser som skulle vara ett medel för att utveckla individen även känslomässigt och socialt, parat av en vilja att förena det konstnärliga med det hälsoinriktade. Flera kvinnliga och manliga ledare följde i hennes spår. Vera Eriksson blev ledare för Kvinnliga Eliten och Erik Lindén tog över Gretas Manliga Elittrupp. Erik var först med musik till manlig gymnastik. Utvecklingen gick mot nya redskap och färdigheter. Erik började använda hoppbord, barr, räck, ringar och bygelhäst. Greta Adrian 1893-1981 Född Borg Startade AGF 1917 Ledare av AGF:s manliga elittrupp till mitten på 1930-talet Ledare för AGF:s kvinnliga trupp De Grå Gata i Örebro uppkallad efter henne: Greta Adrians väg Alla rörde sig med liv och lust. Nyskapande, graciös, och rytmisk gymnastik med kvinnor i grå dräkter och röda skor väckte enorm uppmärksamhet - och till och med chock - under 1930-talet. Det var Örebros gymnastikpionjär Greta Adrian som låg bakom uppmärksamheten. Hon blev känd i hela Sverige för att reformera den stela manliga militärt inspirerade gymnastiken, men mest känd blev hon för att hon som kvinna ledde manliga gymnaster. I Örebro fick hon arbetare - både män och kvinnor - att börja gymnastisera. Greta Adrian skriver i oktober 1977 1915 utexaminerades jag som gymnastiklärare vid GCI i Stockholm och återvände till min hemstad Örebro. Det var krig och min make inkallades. Jag skulle vikariera vid Karolinska Läroverket, vilket var ett mycket ovanligt beslut. På den tiden var det inte passande med en kvinna som ledare för pojkar och ännu mindre för män. På GCI var det ingen som helst undervisning för flickor i mansgymnastik och dessutom var det förbjudet att som åskådare närvara i manliga gymnastiksalar. Vi flickor tyckte nog det var bra orättvist, då de manliga hade tillträde till alla våra lektioner. Anledningen var den, att de med all säkerhet som färdiga gymnastiklärare skulle få anställning vid skolor med även kvinnliga elever. Förresten var det inte så stor skillnad mellan manlig och kvinnlig gymnastik då, så egentligen behövde de manliga eleverna inte vara åskådare vid flickornas lektioner. Men till vårt stora missnöje missade de aldrig våra gymnastiklektioner. Framemot höstsidan uppsöktes jag av ett par arbetare från Oscaria, som bad mig att hjälpa dem igång med manlig gymnastik. De motiverade det med att "om Greta leder manlig gymnastik kan vi vara förvissade om att vi slipper något slags militär drill". Jag lovade hjälpa dem och vi satte igång. Det blev en stor tillslutning trots att det var en kvinnlig ledare och att alla måste ta med sig ett par vedträn. Västra Skolan var vår övningslokal och den eldades med stora järnkaminer. Det blev fart och kläm på gymnastiken. Kaminen puttrade och spred värme och de manliga eleverna lydde snällt sin kvinnliga ledare och svettades igenom lektionerna med hjälp av rörelser de aldrig varken sett eller hört talas om förr. Det var t.ex. svikt och danshopp, där man själv trallande till hjälp för rytmen, kullerbyttor fram och baklänges, kapplöpningar på alla fyra m.m. "Oj" tänkte mången yngling, "är det här gymnastik". Men alla svettades och var glada och hur det var så ökade gruppens medlemmar i antal. Till sist kom vi till insikt om, att gruppen måste delas. Den ena gruppen gick in för enbart motionsgymnastik och den andra siktade högre och såg fram mot förkovran och uppvisningar. Jag blev ledare för den senare gruppen. Ett tjugotal år jobbade den s.k. "Eliten" och jag. Vi hade inom Örebro Allmänna Avdelningar börjat med ledarkurser. Vi behövde fler ledare och inom "Eliten" fanns en yngling, som visades sig ha stora förutsättningar att bli en utmärkt ledare. Erik Lindén var hans namn och med honom som ledare började en ny epok för Arbetarnas Elit. Erik Lindén 1907-1977 En av de människor, som betytt oerhört mycket i AGF:s historia är Erik Lindén. Som medlem av AGF:s manliga elit i senare delen av 20-talet blev han elitgymnast av mycket god klass. När senare manliga ledarbrist uppstod för elittruppen visade sig just Erik besitta sådana egenskaper, att han ansågs som den mest lämpade att ta över, vilket skedde år 1935. Under hans ledning utvecklades AGF-gymnastiken på ett sätt som förde förenings namn och rykte till en ovanlig hör nivå, först på hemmaplan, snart därefter på riksplanet och vidare även internationella sammanhang. I regel förknippar man Erik Lindéns namn med elitgymnastik, vilket i princip är rätt.Men han var en nydanare även inom motionsgymnastiken. Hans ledargärning präglades av en speciell personlig stil inom motion - såväl som elitgymnastiken. I förening med hans medfödda ledaregenskaper fanns även musikaliska talanger som kom att spela en smått revolutionerande roll. Gymnastikrörelser, som under lång tid karaktäriserats av militär precision, kommandoräkning och stereotyp avgränsning, förbyttes till mjuk kontinuitet, musikalisk rytm och följsamhet i en medryckande, tjusande och givande gymnastisk symfoni. Huru många AGF-gymnaster har icke känt rörelseglädjen genomströmma kropp och själ när Erik ledde med dragspel på bröstet och fick var man att ta ut rörelserna maximalt. Den revolution som inträffade i dessa dagar främst inom manlig gymnastik var Erik Lindéns verk. Manlig truppgymnastik till musik blev den stora succén, då eliten upplevde glansdagar under nära två decennier och därmed för knippades Erik Lindéns namn för alltid och oskiljbart med AGF och dess historia. Det var hans förtjänst, att modern tävlingsgymnastik infördes i svensk gymnastik och Erik var landslagsledare under många år. Den 9 Januari 1977 lämnade Erik oss efter en tids sjukdom, 69 år gammal. Endast en dryg vecka innan mötte han för sista gången de flesta av de elitgymnaster som var med om AGF-gymnastikens uppgång och glansdagar, när vi besökte honom vid sjukbädden i hemmet. Föga anade vi då att slutet var så nära. AGF-arna böja huvudet inför minnet av en av föreningens största ledarpersonligheter genom åren, vars gärning betytt så mycket för många. Stort tack till Bert Persson, f.d. elitgymnast i AGF, för hjälp med fakta kring bilderna. Framtaget av: Anders Stenberg, Christer Södergren, Rolf Hallgren och Magnus Enhörning Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Orvar Bergmark och hans barnbarn

I år skulle Orvar Bergmark fyllt 90 år. Vi hyllar Örebros största idrottsman genom tiderna med en föreläsning, ”Vi minns Orvar Bergmark”. Den sker onsdag den 9 december kl 15.30 vid Frälsningsarméns lokaler. I den rådande situationen kommer inget Luciatåg medverka detta år. Caféträffen sker i Frälsningsarméns idag Corona anpassade lokaler. Ingen förtäring sker. Antalet deltagare är maximerat till 50 deltagare. Vid stort deltagarantal kan två föreläsningar komma att ske. Ingen avgift tas ut. Mer info om caféträffen kommer via vårt ”Nyhetsbrev” per e-post och genom vår hemsida. Klicka här för att anmäla dig via e-post Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Wall of Fame

Under 2021 kommer processen med att utse nya aktiva till vårt läns Wall of Fame att startas upp. Idag finns femton deltagare. De nya i Wall of Fame kommer att presenteras våren 2022. Klicka här för mer info Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap