Månadens profil - Hasse Borg

Vinnarskalle med ögonglimt och i-surr - Vad i helvete ska du också springa efter den där runda kulan? Det utbrast Knutte Borg när sonen Hasse för första gången valde en fotbollsmatch framför en fågelskådartur. Knutte var medlem nummer två i Ornitologiska klubben i Örebro där Erik Rosenberg var nummer ett. En ikon för ornitologer. Det är som att ha lirat på topp med Messi - översatt till fotbollens värld. Hasse Borg berättar med värme. Givetvis blev pappa Knut en hängiven supporter, Och minnena dyker upp. - Jag kommer ihåg en match mellan pressen och landskapslaget. Den ledde till övergången till ÖSK. Det var lite tråkigheter där. Året var 1972. Tonåringen Hasse Borg var redan etablerad i Forwards A-lag och togs ut i pressens lag i en match mot landskapslaget, läs ÖSK. Hasse imponerade storligen på Orvar Bergmark. Värvningen väckte inte någon förtjusning i Forward. Det stod tidigt klart att Hasse Borg var en exceptionell idrottsbegåvning som kunde gå långt. Både på - och utanför planen. Hans liv var idrott. - Jag tror att jag har haft nytta av sportlovsturneringarna. Då körde vi hockeybockey, inomhusfotboll, basket, handboll, tennis... Och Hasse infriade förväntningarna. Allsvensk i ÖSK och Malmö FF där han blev svensk mästare två gånger. Proffskarriär i Eintracht Braunschweig; 49 A-kamper och 6 U-kamper, VM-slutspel 1978. Han hann också med att spela allsvensk bandy i BK Forward och att bli svensk mästare i rinkbandy. I hockey representerade han ÖIK i juniorallsvenskan. Tuffe kanadicken Des Moroney tyckte att han skulle satsa på pucksporten. Lägg därtill intensiva år i rampljuset som MFF-sportchef fyllda med lyckade schackdrag på transfermarknaden. Han steg av efter tolv år. Nu tar han det lugnt med fotbollen. Han har tackat nej till flera erbjudanden också från utlandet. Inte allt i den moderna fotbollen faller honom på läppen. - Jag har världen skönaste liv hemma och pular med mitt. Det stod på vänt under många år av fullt ös. Jag jagar, sköter hästarna och husen. Med glimten i ögat kan jag säga att jag har jobbat som ett svin och nu njuter jag. Jag mår bra. Hasse Borg bestämde sig för att inte köra på hur länge som helst. - Det gäller ju att komma ur hjulet. Det blev några år längre än jag tänkt mig. Men jag ville uppleva ett år på Malmös nya Swedbank Stadion. Plötsligt är vi tillbaka i Forward-tiden. Ynglingen med vinnarskallen, glimten i ögat och lekfullheten i hågen lever än i världsmannen. Och ännu surrar i:na smeksamt. Dixie Ericson Hasse intervjuades av Dixie Ericson i Nr 52 av Idrottsarvet, år 2012. Ansökan om medlemskap här. Betalas medlemsavgiften in så gäller den även för år 2022. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Luciatablå vid Caféträffen!

Måndag 13 december Frimis Salonger, Frimurarlogen. Traditionsenligt blir det luciatablå med lucia, tärnor och stjärngossar från Karl-Johan skolan vid Caféträffen måndag 13 december. De kommer i ljuv stämsång framföra de välkända sångerna vi så gärna hör inför julen. Efter två års uppehåll, på grund av pandemin, har det dröjt innan skolan nu gett klartecken för sitt deltagande, till ÖLIS kontaktperson, Laila Sunesson. Temat på Caféträffen är "Vi minns Orvar Bergmark". Mer info finns i foldern, Höstens program, samt kommer på denna webbsida onsdag 24 november. Du kan redan nu anmäla dig. Tag gärna med sambo och/eller annan intresserad. Avgift 50 kronor. Caféträffen startar kl 14.00, då dörrarna öppnas,och föreläsningen sker kl 15.00. Anmälan till caféträffen sker genom epost eller brev och ska vara ÖLIS tillhanda senast fredag 10 december. Klicka här för att anmäla dig till caféträffen. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Rekorddeltagande vid Caféträff!

Onsdagens caféträff i Örebro läns Idrottshistoriska Sällskaps regi blev en eftermiddag att minnas. Deltagandet, 160 personer, är ett nytt rekord för en caféträff inom ÖLIS På scen stod tre av Örebros genom tidernas bästa ishockeyspelare med karriärer från 1950- till 1980-talet, landskamper och SM-guld i bagaget. Och de legendarisk lirarna Rolf Hallgren samt bröderna Lars-Erik Ridderström och Rolf Ericsson bjöd på stor idrottshistoria. En sak hade trion gemensamt; de hade alla spelat med AIK i högsta serien. Däremot hade Stjärnhusfödde Lars-Erik (Lasse i den närmaste kretsen) varken spelat i ÖSK eller ÖIK. När han skulle lämna moderklubben IK Sturehov erbjöds han en plats i Örebroklubbarnas juniorlag. Så det blev först IFK Lindesberg, då topplag i Sveriges nästa högsta serie, och sedan stjärnfyllda mästarlaget Brynäs innan karriären fortsatte i AIK, där han blev svensk mästare för tredje och fjärde gången, nu tillsammans med brorsan Rolf. Trion drog ner både skratt och spontana applåder från de 160 medlemmar som samlats i Frimis salonger. Du finner Sven Arne Ahlbergs reportage från Caféträffen här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

OK Tisaren – framgångsrik orienteringsklubb

OK Tisaren bildades som en tävlingsallians mellan Kumla OK och Hallsbergs OK år 1983. Klubben har idag nära 300 medlemmar varav ett knappt hundratal är ungdomar. Mountainbike och triathlon utövas utöver orientering. Medlemmarna är främst ifrån Kumla och Hallsberg men även löpare från andra länder representerar klubben. I orienteringsklubben OK Tisaren finns aktiviteter för alla, ung och gammal, motionär och världselit. OK Tisaren har sin klubbstuga i södra Hallsberg, därifrån utgår de flesta träningarna. Det finns gott om kartor, fin natur och motionsslingor vid och inom några mils radie från klubbstugan. Här har många tävlingar arrangerats. Klubben har under många år haft en bra och framgångsrik verksamhet med framskjutna placeringar både individuellt och i stafetter. 25-manna är en stor stafett och där märks tydligt klubbens stora bredd. Där blandas elit med ungdom och äldre. Klubben nådde andra platsen 1995 och har ett stort antal topp 10 placeringar. Klubbens ungdomar och juniorer har hela tiden haft individuella framgångar, inte minst under SM där man vunnit flera SM-guld. Arrangörsvanan är stor och klubben bjuder årligen in till orienteringstävlingen Tisarträffen. År 2000 stod klubben som värd för O-ringen med Hallsberg som C-ort. Tiomila arrangerades 2006 i Blåberga, då med direktsändning i TV under hela natten. 2010 hade OK Tisaren huvudansvar för två etapper i O-ringen i Östansjö. Det senaste större arrangemanget var SM 2017 med huvudansvar för Natt-SM och Medel-SM. Klubbtidningen Notisarn utkommer fyra gånger per år. Nämnas bör ”eldsjälen” Maude Larsson, för många klubbens ansikte utåt. Klubben har en bred verksamhet och svarar exempelvis för midsommarfirande och arrangerar en egen Tisargala. OK Tisaren är en framgångsrik idrottsförening och en naturlig och mycket viktig medkraft för utvecklingen av hela Sydnärke. Artikel ur Idrottsarvet Nr 54, år 2013. Foton; Klubbstugan, framgångsrika orienterare, Lilian Forsgren, VM-tvåa och flerfaldig SM-vinnare. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Caféträff Ishockey - många anmälda, men platser finns kvar

Onsdag den 27 oktober Frimis Salonger, Frimurarlogen. Vi möter tre legendariska ishockeyspelare, Rolf Hallgren samt bröderna Lars-Erik och Rolf Ericsson. Rolf född och uppväxt i Örnsro. Tillbringade mycket av sin uppväxt på Örnsro IP med dess två rinkar. Örebros förste "store" ishockeyspelare. Lars-Erik och Rolf uppväxta i stjärnhusen. Lars-Erik gick via IK Sturehov och Lindesberg till Brynäs och AIK och blev SM-vinnare i de båda senare klubbarna. Deltog i tre VM samt Canada Cup. Lars-Erik bär idag efternamnet Ridderström. Rolf var med under Örebro IK:s storhetstid med många bra egna spelarprodukter. Förenades i AIK med brodern Lars-Erik där de vann SM-guld. Avgift 50 kronor. Caféträffen startar kl 14.00, då dörrarna öppnas,och föreläsningen sker kl 15.00. Anmälan till caféträffen sker genom epost eller brev och ska vara ÖLIS tillhanda senast fredag 23 oktober. Klicka här för att anmäla dig till caféträffen. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Caféträff med temat "Ishockey".

Onsdag den 27 oktober Frimis Salonger, Frimurarlogen. Vi möter tre legendariska ishockeyspelare, Rolf Hallgren samt bröderna Lars-Erik och Rolf Ericsson. Rolf född och uppväxt i Örnsro. Tillbringade mycket av sin uppväxt på Örnsro IP med dess två rinkar. Örebros förste "store" ishockeyspelare. Lars-Erik och Rolf uppväxta i stjärnhusen. Lars-Erik gick via IK Sturehov och Lindesberg till Brynäs och AIK och blev SM-vinnare i de båda senare klubbarna. Deltog i tre VM samt Canada Cup. Lars-Erik bär idag efternamnet Ridderström. Rolf var med under Örebro IK:s storhetstid med många bra egna spelarprodukter. Förenades i AIK med brodern Lars-Erik där de vann SM-guld. Avgift 50 kronor. Caféträffen startar kl 14.00, då dörrarna öppnas,och föreläsningen sker kl 15.00. Anmälan till caféträffen sker genom epost eller brev och ska vara ÖLIS tillhanda senast fredag 23 oktober. Klicka här för att anmäla dig till caféträffen. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Månadens profil - Gösta "Stockis" Kihlgård

En särdeles allround artist och lirare, med vinnarskalle Bandybollen blev ett levande ting när han vidrörde den. För oss andra var bandyn blodigt allvar, för Stockis var det en lek. Jag har varit med om det ovanliga att en spelare fått stående ovationer från hela publiken vid två tillfällen, Nils Liedholm i Milano och Stockis i Karlstad, Karlstadpiruetten. Orvar Bergmark Karlstadpiruetten Tingvalla då ÖSK mötte Karlstad-Göta inför tiotusen ögonpar. Tjugosjunde januari 1956. Toppfinal. Det vägde länge tämligen jämt, men Örebroarna kunde till sist jämna vägen för en så överlägsen seger som sex-ett. Den definitiva knäcken fick det tappert kämpande tomtegänget i andra halvlekens trettiofemte minut. Det var då Närkingarnas vänsterytter utförde den mest fantastiska solo-dribbling som någonsin skådats. Han kom susande i högsta speed, drev från början nystandet längs sargen, fintade lekande lätt bort en attackerande halvback och stack som ett expresslok rätt in mot försvarsklungan kring straffpunkten. Den såg ut att vara för manstark för att kunna forceras, men ett par fenomenala dragningar med klubban kom hela skocken att som på befallning skingras åt alla håll och kanter och vägen lämnades fri för den långe flyern. Götakeepern såg dock ut att ha en chans att hinna lägga beslag på kulan, men tiondelssekunden innan hans näve hann sluta sig om stridsäpplet, fångades detta upp av örebroarens klubba igen, och efter en helomvändning och en skridskopiruett värdig en konståkningsmästare föstes nystandet i tomma buren. En mästare hade signerat sin tavla. Det var en anfallsprestation som man får vara lycklig över att ha fått åse under sin livstid. Ett balans-, skridsko- och bollnummer utan dess like. Det var ingen tillfällighet att det var den färgstarke Stockis som stod för denna prestation och fick ta emot, hela publikens, stående ovationer. Peter Kihlgård Ur boken "Anvisningar till en far" Gösta ”Stockis” Kihlgård Stockis representerade på 1950-talet, unikt och med stor framgång, ÖSK i de fyra idrotterna bandy, fotboll, handboll och ishockey. Därutöver var han EM-tvåa individuellt och Världsmästare i militär femkamp för lag, samt en skicklig simmare. Det började med handboll där Stockis firade triumfer som vänsterskytt. Han hann med några fotbollsmatcher i ÖSK år 1955. När ishockeyn startade upp i ÖSK 1958 deltog många bandyspelare, Stockis var den bästa ishockeyspelaren. Bandy var Stockis stora idrott. Han ägde finalen mot Edsbyn 1958. Utsågs till matchens lirare och belönades med Kabompokalen. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Möte med ”Svennis” och Degerfors seger - en lyckad höstresa

Fotbollstränarikonen Sven-Göran ”Svennis” Eriksson kom, sågs, hördes och Degerfors segrade när Ölis bjöd nästan 100 medlemmar på höstutflykt till Karlskoga/Degerfors. - Det är fjärde gången jag ser Degerfors på plats den här säsongen. Och alla de matcherna har Degerfors vunnit, konstaterade Svennis direkt efter 2-1 segern mot topplaget AIK på Stora Valla. En seger som ger det röda/vita laget tillfälligt andrum i bottenstriden. Det blev en heldag i fotbollens tecken för nästan 100 deltagare. Först blev det fika och möte med Svennis på Karlskoga folkhögskola. Idrottsarvets redaktör Håkan Bågenvik intervjuade Svennis under 90 minuter. Och han svarade öppenhjärtligt på frågorna om sin långa framgångsrika tränarkarriär, framtiden och tränarkollegan Tord Grips stora betydelse och vänskap genom åren. Den förre stortränaren var högaktuell för ett uppdrag i den grekiska andraligan i somras, men erkände nu att andra ligan i Grekland inte var så lockande. - Nu trivs jag rätt bra hemma i Värmland. Björkefors, mellan Sunne och Torsby, har varit ett bra ställe att bo på när coronapandemin drabbade världen. Så kommer det inte något mer bra internationellt erbjudande så känns det ändå okay, avslöjade Svennis. Efter intervjun lämnade Ölis deltagarna Karlskoga i två bussar. Väl framme i Degerfors blev det ett besök i det imponerande fotbollsmuseet innan matchen mellan Degerfors och AIK började. En match som Degerfors vann med 2-1 efter två klassmål av skyttekungen Victor Edvardsen. Och Sven-Arne Ahlberg, mannen bakom arrangemanget var nöjd och belåten. - En toppendag, konstaterade han, Mötet med Svennis var en fullträff och Karlskoga folkhögskolans personal ställde upp på ett berömvärt sätt hela eftermiddagen. - Att sedan Degerfors vann på kvällen var förstås pricken över i:et, fortsatte Sven-Arne trots att hans hjärta ju klappar lite extra för rivalen Örebro SK. Håkan Bågenvik Foton På ”scenen” fotbollstränarikonen Svennis och Idrottsarvets redaktör Håkan Bågenvik. Det blev en 90 minuters intervju där Svennis bjöd på sig själv. Bild: Sven Göran Gustafson Det kom nästan hundra medlemmar i två bussar till Karlskoga och Degerfors den här dagen. Bild: Sven-Göran Gustafson. På väg. Efter dagen på Karlskoga folkhögskola drog Svennis, Håkan Bågenvik och Ölis nästan 100 medlemmar vidare till Stora Valla. Bild: Bernt Larsson Degerfors slog topplaget AIK med 2-1 - så än lever hoppet på Bruket. Tro på det … Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Intervju med "Svennis" Eriksson

ÖLIS Höstresa går till Stora Valla och Degerfors måndagen den 27 september. Innan matchen Degerfors-AIK möter vi Sven-Göran "Svennis" Eriksson vid en cafeträff. Håkan Bågenvik intervjuade "Svennis" i Idrottsarvet Nr 69 år 2021. Från Stora Valla till Wembley ... Svennis sagolika tränarkarriär - för honom och Degerfors blev dikten sann Lilla Degerfors är tillbaka på den allsvenska fotbollskartan. Det låter som en saga - men det är faktiskt sant. Och mitt i sagans Värmland satt den tränarikonen Svennis, ja, Sven-Göran Eriksson, 73 i februari, på sin herrgård Björkefors och firade med ett glas champagne. - Det är så stort för oss värmlänningar. Vi alltid är stolta över Degerfors, säger han när Idrottsarvet får en exklusiv intervju med "Mr Eriksson" hemma i herrgården som ligger mellan Torsby och Sunne. Degerfors är ett av lagen i Svennis hjärta. Det var ju där hans framgångsrika tränarkarriär började i mitten av 1970-talet. - Tord (Grip), min gamle tränare, hade lämnat Örebro och skulle ta över som huvudtränare i Degerfors. Så på hösten ringde han och sa; Vill du bli min assisterande tränare? Absolut, svarade jag. Det skulle bli det mest betydelsefulla telefonsamtalet i mitt fotbollsliv. Degerfors låg i division 3. Kunde du då tänka dig att orten på nytt skulle hamna i allsvenskan? - Ja, lyssna man på folk, spelare och gamla stofiler så pratade de alltid om den tiden och drömmen om att komma tillbaka. - Men att just då, när vi var i division 3, skulle bli allsvenska, njae, det pratade vi aldrig om. Drömmen var ju att gå upp i seriesystemet helt enkelt. 1992 blev drömmen om allsvenskan sann under fem säsonger. Men trodde du att historien skulle upprepas? - Ja, du, sportchefen Patrik Werner sa till mig innan serien började att de under hans tid aldrig haft ett så bra lag i Degerfors. Han trodde att det skulle gå bra. Följer du laget? -Ja, när jag är hemma brukar Tord och jag ibland åka till Stora Valla och titta. Men i fjol var ju inget normalt. När jag bor utomlands så följer jag dem i tabellen. Svennis tränarkarriär som började i Degerfors fortsatte i allsvenskan och IFK Göteborg. Segern i UEFA-cupen 1982 blev hans biljett ut i Europa. Första anhalten var Benfica, storlaget i Portugal. Resten är historia ... Han är med en rad internationella titlar Sveriges mest meriterade tränare. Dessutom var han den förste utländske förbundskaptenen i England. Han har senare haft samma titel i ytterligare tre landslag. - Att vara förbundskapten i England var enormt stort och ett jobb jag är väldigt stolt över. Vi tog oss till kvartsfinal i tre mästerskap, men föll tyvärr på straffar i kvarten både i EM 2004 och VM 2006. - Med facit i hand ångrar jag att vi inte tog in en mental tränare som jag gjorde med framgång i Degerfors, IFK Göteborg och Lazio. En idrottspsykolog för att hjälpa spelarna att förbereda sig mentalt på straffläggning. Men jag trodde att spelare som Gerrard, Lampard och Beckham hade erfarenheten att hantera pressen. Efter 5,5 år som förbundskapten i England fick Svennis sparken och blev arbetslös under en period. Precis som idag. Nu har det gått över 1,5 år sedan han lämnade ett vikariat som förbundskapten i Filippinernas landslag. - Jag har aldrig mått så dåligt som när jag fick sparken 2006. Jag bodde här i Värmland till och från men var nervös, rastlös och fann aldrig ro någonstans. - Idag är det stor skillnad. Nu trivs jag här i Björkefors. Det har ju varit ett bra ställe att bo på när Coronapandemin drabbade världen. Jag promenerar i timmar efter vägarna vid sjön, simmar i poolen och har börjat med paddel. Så kommer det inte något mer internationellt jobb så är det okay. Vem har varit din förebild som tränare? - Tord Grip förstås. Han har betytt oerhört mycket och lärt mig det mesta som jag kan om fotboll. Tord har ju haft en egen lång och framgångsrik karriär. Vi hade en muntlig överenskommelse att vi skulle följas åt om någon fick ett utlandsjobb. - Men det var möjligt först när jag kom till Lazio. Sedan följdes vi åt under en rad av år. Och vi har god kontakt fortfarande. Vi ringer varandra ungefär en gång i veckan. - Bob Hougton och Roy Hodgson har också påverkat min syn på fotboll. Bob förändrade ju svensk fotboll när han kom till Malmö FF i slutet av 1970-talet och införde spelsystemet 4-4-2. Det var inte vackert att titta på, men effektivt och överlägset, så Tord och jag åkte ner och lärde oss deras spelsystem. Vad är du mest stolt över i din karriär? - Att vi vann UEFA-cupen med IFK Göteborg. Det borde vara omöjligt att slå ett proffslag som Hamburg. Året därpå vann de Champions League med samma lag, och vi kom med amatörer som på den tiden jobbade exempelvis som skollärare och rörmokare. Men det var möjligt tack vare att vi hade ett väldigt, väldigt bra lag. - Jag är också stolt över att vi i Lazio vann ligan i Italien med ett lag som inte var Juventus, Milan eller Inter, för de vinner ju historiskt sett 95 procent av alla ligatitlar. Så vinner du med ett annat lag, så är det väldigt, väldigt stort. Men Svennis plockar även fram ett tredje stort minne. - Som förbundskapten i England när vi vann VM-kvalmatchen borta i München mot ärkefienden Tyskland med 5-1. England kan slå Tyskland på bortaplan, det tror jag, men inte med 5-1. Det borde inte vara möjligt. Så den matchen glömmer engelsmännen aldrig. Du var aktuell som svensk förbundskapten 2009? - Ja, jag fick frågan det året Erik Hamrén tog över. Men jag tackade nej för att kunna stanna i Notts County där jag skrivit på för ett helt nytt projekt. Det skulle visa sig vara ett stort misstag. - Men Lagrell hade erbjudit mig jobbet många år tidigare. Jag var i Lazio då och kunde inte lämna Italien. Dina memoarer handlar även om ditt liv som kvinnokarl? - Jag tror jag är lik alla andra män. Enda problemet var att jag hamnade som förbundskapten i England, där tabloiderna vänder ut och in på ditt privatliv. Dessutom blev min telefon avlyssnad av News of the World. Under tre år läste de alla mina meddelanden. Och jag begrep ingenting. Det gick så långt att jag misstänkte min egen bror för att läcka till de engelska tabloiderna, innan allt avslöjades och News of the World fick stänga. Till sist frågade jag för några år sedan förebilden, mentorn och vännen Tord Grip vad som är Svennis styrka som tränare. - Han kan ta hand om personligheter, stora egon, och få ihop en trupp med olika nationaliteter. Dessutom är han envis och målmedveten. Han har haft lite tur att komma till lag där det passade att förändra någonting i sättet att spela. Han fick spelarna med sig. Det är han bra på, svarade Tord. HÅKAN BÅGENVIK Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Henry Allard - ÖLIS förste ordförande

Henry Allard var en framstående politiker på kommunal-, landstings- och riksdagsnivå och nådde landets högsta ämbete, riksdagens talman. I denna artikel är perspektivet ett annat, vi får en bild av den framgångsrika idrottsledaren Henry Allard som blev Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskaps förste ordförande. Henry föddes 1911 och gick bort 1996 vid 85 års ålder. - Mitt första bestående möte med idrotten skedde genom skidåkning i Almby IK. Men gymnastiken blev min idrott. Jag var på 20-talet med i Frälsningsarmens pojktrupp och vi tränade i Karolinska skolans gymnastiksal. Mitt intresse för gymnastik var stort och ett av mitt livs stoltaste ögonblick är när jag som 20:åring kunde kvalificerade mig för att få vara med i AGF-eliten under Erik Lindéns ledning. - AGF-eliten hade ett uppvisningsprogram med avancerade övningar i räck, barr, språngbord och matta. Vi väckte stort jubel för våra prestationer och var en publikattraktion i hela landet och turnerade även utomlands. Henrys ledaregenskaper uppmärksammades tidigt och vid 26 års ålder valdes han till ordförande för AGF varvid banan som elitgymnast avslutades. Nästa steg blev att Henry 1941 fick en plats i Svenska gymnastikförbundets styrelse. Här representerade Henry den ”moderna gymnastiken” som förde en hård kamp mot traditionalisterna inom Linggymnastiken. Örebrofalangen gick segrade under denna strid vilken dock ännu inte kan betraktas helt avslutad. År 1948 övertog Henry ordförandeskapet i Svenska Gymnastikförbundet, ett uppdrag han behöll fram till 1958. Riksidrottsförbundet Kommande stora idrottsliga uppgift för Henry blev inom Riksidrottsstyrelsen med en ordföranderoll 1959-1969. Under denna period genomfördes, under Karl Frithiofsons ledning och med Henrys viktiga deltagande, idrottsutredningen ”Idrott åt alla” vilken ligger till grund för idrottens utveckling och expansion, inom alla områden, de senaste 50 åren. Exempel på detta är de ökade ekonomiska anslagen, satsningen på ledarutbildning, nybyggnation av idrottsanläggningar, allvädersbanor, ishallar och simhallar. Efter sin tid i Riksidrottsstyrelsen var Henry vice ordförande i Riksidrottsförbundet 1969-1981 och medlem i Sveriges Olympiska Kommitté 1950-1969. De två uppdragen medförde att Henry var ansvarig ledare vid olympiaderna i Helsingfors 1952, Rom 1960, Tokyo 1964, Mexico 1968 och München 1972. - Mina starkaste minnen från dessa fem olympiader är gymnastens Wille Thoresson guld i Helsingfors, Wilma Rudolphs tre guld i Rom samt Bob Beamons magnifika längdhopp på 8,90 i Mexico. Efter sin pensionering från det politiska livet 1979 var Henry åter i Örebro. Beklagligt nog gick hustrun Karin bort 1984. Idrottshistoriska Sällskapet Vid bildandet av Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap 1985 deltog Henry och utsågs till ordförande i interimsstyrelsen. Henrys insatser för Sällskapet de första åren var av mycket stor vikt. Med sitt mänskliga ordförandeskap kunde Henry samla, ibland med naturlig pondus tygla, de mycket starka personligheterna och viljorna i styrelsen, Stig Bergström, Gunnar Gunnarsson, Nils Hedman, Gösta Klingberg, Lennart Nilsson, Börje Tolgfors och Gunnar Åslund och få dem att gemensamt uträtta stordåd. - I Sällskaptes styrelse arbetade jag med den mest fascinerande ordförande jag mött, Henry Allard, uttalade exempelvis Gunnar Åslund. Under Henrys goda ledning lyckades denna styrelse under de första fem åren, unikt i landet, med att bygga upp ett idrottsmuseum och ett idrottsbibliotek, forma höst och vårmöten samt caféträffar, ge ut en medlemstidning samt samla över 500 medlemmar. Vid 5:års jubileet 1990 avgick Henry och valdes till hedersordförande i Sällskapet. Därmed avslutade Henry sin framgångsrika ledargärning inom svensk idrott och avslutade sitt sista ordförandeuppdrag inom idrotten 53 år efter att han fick sitt första i AGF 1937. Henry var därefter en mycket aktad och uppskattad deltagare vid Sällskapets olika möten till sin bortgång 1996. Thomas Eklund Källor utöver egna möten och noteringar är Gunnar Åslunds artiklar samt Karin Tellås bok om Henry Allard - Politiker och gentleman. Artikeln publicerades i Idrottsarvet Nr 49, år 2011. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Visa fler nyheter