Ridsportminnen

Ridsportminnen Tisdag 19 april kl 14.00 Susanne Gustavsson / Ulf Eriksson / Bengt Nilsson Vi möter tre av länets mest rutinerade och kunniga ridsportprofiler med erfarenheter och minnen som ryttare, ridlärare, domare, tävlingsledare och banbyggare. Plats ÖLIS klubblokal, Järntorgsgatan 3 Deltagandet kan ske utan kostnad och ingen anmälan behövs i förväg. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Jens Lind med Pia & Ulf Sterner - förgyllde årsmötet!

Nära 200 medlemmar samlades i Frimis Salonger, onsdagen 6 april, för att delta i årsmötet samt lyssna på Jens Lind och Pia & Ulf Sterner. Med utgångspunkt från filmer ur SVT-serien ”Hockeyns historia” intervjuade journalisten Jens paret Pia och Ulf. Ett par som levt ihop över 50 år. Jens, med Sveriges främsta berättarröst, började med en film från Sveriges segermatch mot Kanada med 4–1, vid VM i Stockholm 1963. Ulf gjorde tre mål och Tumba ett mål. Efter slutsignalen sprang Ulf och Tumba, under publikens ovationer, upp till kung Gustaf VI Adolf för att mottaga dennes hyllning till målskyttarna och vinsten. I ord och bild beskrevs hockeylegenden Ulfs sagolika karriär. Den började i Deje och gick via Forshaga till Göteborg och Västra Frölunda. Landslagsdebut som 17:åring mot Finland, år 1958. VM-guld i Colorado år 1962 efter en historisk vinstmatch mot Kanada. Förste svensk i NHL, New York Rangers, säsongen 1964–65. Förde fram utöver Västra Frölunda också Rögle BK och Färjestads BK till etablerade elitlag i svensk hockey. Pia och Ulf träffades första gången när Pia gjorde en intervju med Ulf för sin skoltidning i slutet av 1960-talet. Pia började åka skridsko som 4:åring och valde som en kvinnlig pionjär att spela ishockey. Aktivt fick Pia spela med killarna i olika lag. Sedan följde en stor ledargärning som ishockeytränare, vilken kulminerade i rollen som förbundskapten för Tyskland och Sveriges damlandslag. Kuriosa är att Pia är Europamästare i karate och kommit trea vid VM i styrkelyft. En mycket minnesvärd eftermiddag avslutades med stora och långa applåder för Jens, Pia och Ulf samt att de fick en i trä snidad ljusstake, utförd av Lasse Henningsson, som tack för ett legendariskt och trivsamt framträdande. Källa Hockeyns historia – tre delar SVT Play Årsmötet 2022 Innan Caféträffen med Ishockeytema genomfördes ÖLIS årsmöte. Till mötesordförande valdes Björn Åqvist och till sekreterare Kerstin Pedro. Jan Andersson omvaldes till ordförande. Ledamöterna Thomas Eklund, Kerstin Pedro och Björn Reineborg omvaldes på två år. Håkan ”Lillis” Olsson utsågs av årsmötet till Hedersmedlem och mottog diplom och blommor. Bild På bilden syns Ulf Sterner, Jens Lind och Pia Sterner - Jan Andersson, ordförande, uppvakta, Hedersmedlemmen, Håkan ”Lillis” Olsson - ÖLIS årsmötesdeltagare. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Månadens profil - Kent-Erik Andersson

Från Örnsro till Madison Square Garden Kent-Erik Andersson är ett av Örebros allra största hockeynamn genom tiderna. När han 1971 som 20-åring värvades till Färjestads BK blev han originellt nog uppringd av ÖSKs bandylegendar Sven Bergström. Han ville att Kent-Erik skulle spela bandy i ÖSK om han blev ett ettårsfall. Den risken fanns men Kent-Erik fick dessbättre grönt ljus av ÖSKs hockeysektion. - Jag gick under min ÖSK-tid rätt över till bandyn när hockeysäsongen var slut. Den slutade tidigt då. Enligt Kent-Eriks blev det bara så att hockeyn fick förtur. Utifrån ett självklart val eftersom han redan som 16-åring debuterat i A-laget. Kent-Erik var verkligt allround. - Vi vann pojk-SM i bandy genom att slå Broberg i finalen på Söderstadion. I fotboll var han med att ta hem ett pojk-SM i ÖSKs färger. Fotbollsledningen vill förmå den talangfulle mittfältaren att sluta spela hockey. Men det ville inte Kent-Erik som skrev på för IFK Örebro i fotboll. Hockeykarriären började i IF Eyra med rinkar på Örnsro. I ÖSK hann han med en säsong i A-laget, 1970-1971. Han har höga tankar om ÖSK-tränaren Lennart Höglander som var viktig för honom. ÖSK gick till kval - men föll. Kanske hade laget lyckats nå högsta serien om Kent-Erik och Yngve Hindrikes förblivit skadefria. - Jag hade en fingerskada och prövade att spela ett tag. Men det gick inte. Han minns fortfarande kvalet mot KB Karlskoga 1971. Ett avancemang hade kanske ändrat ÖSKs hockeyhistoria och förhindrat nedläggningen den följande säsongen. Kent-Erik gjorde succé i Karlstad. Tre Kronor kallade och han spelade flera VM och en Canada Cup. 1977 var han lysande både i Elitserien och landslaget. I VM erövrade Kronorna en silvermedalj. Och Kent-Erik tilldelades Guldpucken som Sveriges främste spelare det året. Nu väntade NHL på den reslige högerskytten med det fina spelsinnet. Första klubbanhalt var Minnesota North Stars. Slutligen köptes han av New York Rangers och spelade där 82-84. NHL hade inte då lika många lag och föga multikulturell. -Det var 90 procent kanadensare, 9,5 procent amerikaner och 0,5 procent svenskar. Rinkarna var mindre och det gällde att hålla sig undan från slagsmål. Kent-Erik återvände till Sverige 1984 och spelade ytterligare två säsonger i Färjestad. Proffstiden var över. Och han började arbeta som säljare i ett dataföretag. Han låter litet som en värmlänning när han beskriver det aktuella vädret i Karlstad. Efter 40 år där är det säkert naturligt. Dixie Ericson Artikeln tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 51 år 2012. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Autografsamlande och sista chansen till anmälan!

Sista chansen att anmäla sig till Årsmötet med Ishockeytema. Anmälan till caféträffen sker genom epost, idrottshistoriska@telia.com, eller brev och ska vara ÖLIS tillhanda senast fredag 1 april. Klicka här för att anmäla dig till caféträffen. Samla autografer är något som skett under flera århundraden. Storhetstiden var i mitten av 1900-talet. Idag har denna ädla samlarkonst delvis ersatts av selfies. Autograf är en handskriven namnteckning av någon oftast bemärkt person. Att teckna sitt namn ersatte äldre tiders sigill och bomärken. I Sverige stiftades redan 1877 det Svenska Autografsällskapet, som samtidigt började ge ut en tidskrift med personhistoriskt innehåll. Omfattande svenska autografsamlingar finns bevarade på Riksarkivet och Kungliga biblioteket. Under 1900-talet kom autografsamlandet att utvecklas till ett eget insamlade av kända mäns och kvinnors namnteckningar. Idrottare var särskilt eftertraktade. Men intresset lever kvar och så sent som år 2010 bildades Sveriges Autografsamlares Förening. Autograferna är hämtade ur journalisten Henrik Brändhs imponerande och unika samling av originalautografer. De unika autograferna är på Muhammed Ali, Pelle Lindbergh-Sveriges bästa målvakt genom tiderna, Renne Lacoste-tennisspelare och kläddesigner, Pele, Jesse Owens och Maradonna. Artikeln tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 65 år 2019. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Många anmälda - men plats för fler

Onsdag 6 april Årsmöte samt Caféträff med temat ”Ishockeyns historia”. Frimis Salonger, Frimurarlogen Träffen startar kl 14.00 och Årsmötet kl 15.00. Avgift 100 kronor. Verksamhetsberättelsen finns tillgänglig på vår hemsida och på kansliet samt delas ut vid årsmötet. Speciellt inbjudna gäster är TV-profilen Jens Lind, samt idrotts paret Pia & Ulf Sterner. Anmälan till caféträffen sker genom epost, idrottshistoriska@telia.com, eller brev och ska vara ÖLIS tillhanda senast fredag 1 april. Du finner verksamhetsberättelsen för ÖLIS år 2021 här. Klicka här för att anmäla dig till caféträffen. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Udda lirare i fotbollens värld

Tidigare ÖSK spelaren Ronald "Rolle" Åman har tillsammans med Lars Nylin skrivit boken ”Udda lirare i fotbollens värld”. Den skildrar 100 starka, manliga, karaktärer inom fotbollen, boken är ett måste för fotbollsnörden. Tyngdpunkten ligger på spelare vilka var udda redan under sin spelarkarriär. Urtypen för en udda lirare är fransmannen Eric Cantona. En fotbollsspelare som konstnär och en konstnär som fotbollsspelare. Av de 100 udda lirarna är 12 från Sverige, fyra har kopplingar till vårt län. Martin Bengtsson var ett Sveriges största framtidshopp i fotboll. Spelade i ÖSK och pojklandslaget innan han blev ungdomsproffs i Inter. Men drömmen i Italien blev snart en mardröm. Tiden i Italien har Martin skildrat i boken ”I skuggan av San Siro” och i en pjäs med samma namn. Pelle Blohm beskrivs som en rastlös själ som gjorde en pionjärresa till Kina och har spelat för åtta olika klubbar under sin karriär. En innermittfältare som alltid var spelbar och lika ofta hittade luckor för sina passningar. Mats Rubarth är rockkillen från Örebro som via IK Sturehov och ÖSK hamnade i AIK. Mats spelade en landskamp för Sverige men är mest känd för att tillsammans med Clas Cronqvist vara den mest utvisade spelaren i allsvenskan. Hela sju gånger blev Mats utvisad under sina nära 200 allsvenska matcher. -Jag blev helt enkelt förbannad när jag blev av med bollen, förklarar Mats mycket ärligt. Rolf Zetterlund var tränare i ÖSK åren 1987-92. Mest känd för omdömet om att vara ”Den bästa spelaren i allsvenskan genom tiderna som inte spelat i landslaget”. Han blev också den första spelaren någonsin som erhöll Guldbollen utan att deltagit i landslaget. Rolf är även den äldste spelaren som fått Guldbollen, 38 år gammal. Under tiden i ÖSK förde Rolf först laget åter upp i allsvenskan från Div. 1 och därefter till dess absoluta topp. Idrottsplatsen i våra hjärtan Rolles tidigare bok ”Idrottsplatsen i våra hjärtan” beskriver i ord och bild 300 av landets cirka 2 500 idrottsplatser. I boken redovisas historik, evenemang, udda händelser samt anekdoter berättade av vaktmästare, ledare och andra eldsjälar. I boken finns det med sju idrottsplatser från Örebro. Högsta betyg, tre bollar, fick Grenadjärvallen och Skyllbergsvallen. De övriga idrottsplatserna är Behrn Arena, Kilsbergsvallen, Ramundervallen, Trängen och Norvalla. Thomas Eklund Källa; Bolen-Udda lirare i fotbollens värld Artikeln tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 64 år 2018. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Månadens profil - Björn "Lurch" Andersson

”Lurch” - en enastående kanoniär i handbollsfamiljen Björn ”Lurch” Andersson är precis som en Lurch i tv-serien Familjen Addams en personlighet. Fysiskt välväxt och reflekterande. Närmare bestämt 1,98 lång. ”Lurch”, alias skådespelaren Ted Cassidy, var 2,06. - Namnet fick jag i juniorlandslaget på ett läger. Det var positivt tänkt och har aldrig besvärat mig. Tvärtom. ”Lurch” debuterade i ÖSK:s A-lag 1964. Han spelade samtidigt i pojk-, junior-, B- och A-lag. En fjortonåring med glupande aptit på liret är svår att stoppa. Bildligt och bokstavligt. Den tredje säsongen i A-laget dundrade han in 129 mål. ÖSK hade varit ett storlag på 50-talet men hade sjunkit till division III. Ett kraftigt föryngrat lag lyckades åter ta sig upp i division II 1966. Där hankade sig klubben kvar. Men 1968 klämtade klockan för ÖSK:s handboll som lades ner. Motiveringen var sjunkande publiksiffror, akut ledarbrist och dålig ekonomi. - Jag fick för mig att nedläggningen hade med klubbens hockey att göra. Den var väldigt dyr. Klubben måste välja – och valde att satsa på hockeyn. Björn ”Lurch” Andersson stod också inför ett val. Förre ÖSK-lagledaren Sven Olle Gårdrup ville locka honom till H43 i Lund. Det andra alternativet var IF Saab, Linköping. Östgötametropolen låg närmare till och han hade lite kvar i skolan. Dessutom rekommenderade en kompis laget. Resten är Saab-historia. Redan första året, 1968, knep han JSM, gjorde allsvensk debut och deltog i Europa Cup-spel. Han hade prövat på pojklagsfotboll och dito bandy i ÖSK. Nu blev det handboll för hela slanten. En tuff sport han gillar högt och rent. Han var ständigt punktmarkerad och fick ta mycket stryk. - Men det var sällan eller aldrig några hard feelings efteråt. Inget skrikande och gastande. Och det är bekvämt att vara oberoende av vädret. Framgångarna kom: Svensk mästare 1973 och 1974; vinnare av skytteligan 1973, 1974 och 1975; Årets spelare 1976. Första landskampen gjorde han 1969. Det blev totalt 113, tre VM och ett OS. I alla turneringar nådde svenskarna slutspelet men snubblade i medaljstriden. Intensiva handbollsår där han som mest kunde bo ihop med sina lag- och landslagskompisar upp till 75 dagar. ”Lurch” lyfter fram flera duktiga spelare som Lars ”Lappen” Enström och ÖSK-legendaren Rune Åhrling som han såg upp till. - Det är en upplevelse att ha spelat ihop med Olle ”Totten” Gustavsson och Bengt ”Bengan” Johansson. Båda kunde hålla ihop ett försvar och var duktiga lagspelare. År 1981 slutade skyttekejsaren Björn ”Lurch” Andersson af Restalundsvägen drabbad av upprepade skador. Dixie Ericson Artikeln tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 50 år 2011. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Inbjudan Årsmöte & Caféträff - Ishockeyns historia

Onsdag 6 april Årsmöte samt Caféträff med temat ”Ishockeyns historia”. Frimis Salonger, Frimurarlogen Träffen startar kl 14.00 och Årsmötet kl 15.00. Avgift 100 kronor. Verksamhetsberättelsen kommer att finnas tillgänglig på vår hemsida och på kansliet samt delas ut vid årsmötet. Speciellt inbjudna gäster är TV-profilen Jens Lind, samt idrotts paret Pia & Ulf Sterner. Anmälan till caféträffen sker genom epost, idrottshistoriska@telia.com, eller brev och ska vara ÖLIS tillhanda senast fredag 1 april. Klicka här för att anmäla dig till caféträffen. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Rune Månzon & Ronnie Peterson

Allroundjournalist med känsla för Ronnie och racing – Nu är det kört! Nu har vi tryckt vår sista tidning, sa Ola Hellstrandh till mig. Året var 1956 och den unge journalisten Rune Månzon insåg att hans första anställning liksom Örebro Dagblad var över. Legendaren Ola lovade att kolla läget på jobbfronten hos kollegor i huvudstaden. Rune hade innan frilansat för Nerikes Allehanda och skrivit om människor, film, musik, konserter, teater och sport. Med betalt per rad. Rune kom också tidigt i kontakt med bilar, motorer och motormän och samlade lärospån. – Min morbror var med i en bilorganisation i Örebro. Jag åkte mycket bil med honom. Min far arbetade med bilar i många, många år och köpte och sålde till bönderna under kriget. Rune lärde också känna Ronnie Petersons pappa Bengt och Sven ”Bergvägg” Andersson som tillsammans byggde Ronnies Formel 3-bil. Men tillbaka till 1956. Plötsligt damp det ner ett kuvert från DN i Runes brevlåda. Ett jobberbjudande. Tacka Ola för det. - Det var roligt. Jag fick jobbet som resande reporter för halva Sverige. Med uppgift att göra intervjuporträtt för DN:s nya riksupplaga. Senare fick han ta över motorsporten: Allt om bilar och allt om motorcyklar. Tack vare det kom Rune Månzon att utveckla en speciell relation till Ronnie Peterson som varade ända till det bittra slutet i Milano. Det fanns ju en connection till Örebro som han uttrycker det. Med lite motorljud och personkemi. Han visste att skulle man prata med Ronnie måste man inleda med en kvart om hjulupphängningen. – Jag ringde honom i princip varje vecka. Ibland flera gånger. Ronnie var stor, tyst och inåtvänd. Han stod inte för några känslostormar under presskonferenserna. Men han blev som en mussla om någon allmänreporter frågade om han var rädd. Han ville bara prata racing. – Ronnie yttrade sig aldrig på minsta sätt åt det hållet. Nervös visst, men mer för att någon annan skulle klanta till det som inte var lika cool som han, när det började gå fort. Ett jätteproffs, väldigt omtyckt av sina kollegor som litade på honom. – Ronnie var väldig specifikt designad som förare. Europas främste gokartförare i början. Han blev ett med sina bilar och visste exakt hur dom uppförde sig. Han ville vara bäst. I Formel 1 kör man på en knivsudd och han hade en instinkt att sätta höger och vänster framhjul alldeles rätt. Och han kunde ge mekar och chefer exakt besked om vad som var vaj med bilen. Ronnie hade en unik känsla för sin profession. Rune Månzon ser en parallell med Marcus Ericson. Begåvningen – och bilarnas bristande konkurrenskraft. Låt oss hoppas att Marcus får den ärliga chans att bli världsmästare som Ronnie aldrig fick. Dixie Ericson Artikeln tidigare publicerade i Idrottsarvet Nr 56 år 2014. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Månadens profil - Malin Lake

Bollen är Malin Lakes liv och lust Kärleken till bollen har gått som en röd tråd genom Malin Lakes liv. Fotboll och handboll har varit hennes passioner. Fördel handboll. - Den innehåller allt. Smidighet. Snabbheten i alla moment. Anfallsvågorna. Var och en anfaller ju varannan gång. Den har också klimatiska fördelar. När det är som vackrast går det att träna ute och när det höstas är det bara att krypa inomhus. Malin är en lirare som alltid gått sina egna vägar. Tidigt ville Malin satsa på idrotten. Att bli en lirare. Mycket spelar det säkert in att hon kommer från en idrottsfamilj. Malin började spela handboll i IFK Örebro. Där hade hon lyckan att möta och inspireras av Ewy Nordström spelare på elit- och landslagsnivå. Och välutbildad tränare och lärarutbildare på GIH i Örebro. - Hon visade vad man kunde göra med en boll. Jag ville lira som hon. Malin Lakes fortsatta idrottskarriär är som en långdribbling med överraskande riktningsförändringar. Efter IFK Örebro blev det IK Heim. En elitsatsning från hennes sida. I Göteborg har hon också spelat för KvIK Sport. När hon utbildade sig på idrottsfolkhögskolan på Bosön spelade hon för Stockholmspolisens IF. Hon har representerat Skövde HF och blev svensk mästare i Irsta HF 1991. Hon hann med 50 landskamper, 31 mål och 5 VM. Hon var med att ta en silvermedalj i B-VM i Danmark 1989. I fotboll började hon i IK Sturehov. Sedan blev det KIF Örebro där hon var med att spela upp klubben i allsvenskan. Under Göteborgssejouren tog hon för ett tag upp fotbollen igen i allsvenska Gais. Hon var landslagsaktuell inför VM i Kina 1991. Men det var svårt att kombinera två sporter på elitnivå. Malin har varit handbollstränare i IFK Arboga, Skövde HF samt ÖSK:s handbollsdamer, vilka efter tre års arbete kunde nå målet, elitserien. För tränaren Malin Lake har teknikträningen alltid varit ett skötebarn. - Jag vill se spelare med en självklar teknik och bra spelsinne. Handbollen ska vara snygg. Inte bara utsidan ska utvecklas; det som finns innanför pannbenet är lika viktigt. Malin har efter den aktiva karriären fördjupat sitt idrottskunnande teoretiskt och är certifierad ”International coach”, efter studier på Skandinaviska Ledarhögskolan/Unestål Education. Dixie Ericson Artikeln tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 50 år 2011. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Visa fler nyheter