Wall of Fame - Ingrid Andersell

Ingrid Andersell - det är en av länets främsta idrottare genom tiderna. Hennes meritlista i flera sporter med VM-, EM-, NM- och SM-guld i bowling, samt NM-guld i basket, talar för sig självt. Hon är dessutom Stor Grabb både i bowling och basket, samt var nyckelspelare i fotboll under IFK Hallsbergs framgångsrika 1970-tal. Det var då i damfotbollens linda som klubben gjorde en rad säsonger i högsta serien. Det blev sju DM-tecken som bäst. Och segern över ÖSK i DM-finalen skattat hon högst. - Lagspel har alltid fascinerat mig. Att vinna tillsammans är mycket större än att vinna på egen hand, säger Ingrid Andersell. - Prestationer som man gjort tillsammans kan man ju prata med sina lagkamrater om. Att gå omkring och skryta om min egen bedrift ligger inte för mig. Berömma får andra göra. Järnvägsknuten Hallsberg hade på 1970-talet lag i högsta serien i basket, både för herrar och damer. Och i fotboll var klubben på damsidan alltså en av pionjärerna i länet med spel i högsta serien. Ingrid (Sellgren på den tiden) var en lysande stjärna. Men störst var hon i bowling, där hon mest tävlade för Kumlaklubben BK Merci - och det svenska landslaget och vann ett individuellt EM-guld 1981. Största framgången kom när bowling-VM avgjordes i Venezuelas huvudstad Caracas hösten 1983. - Jag fick vara med om att följa upp VM-bronset i 3-mannalag på Filippinerna 1979 med att bli världsmästare i 5-mannalag i Caracas 1983, berättar Ingrid. Då hade hon mer eller mindre varit bofast i det svenska landslaget sedan 1972, trots att hon 1983 var den enda i det svenska laget som spelade seriebowling i division 2. - Utan tidigare meriter är det nog tveksamt om jag blivit uttagen, konstaterade hon i en intervju i Nerikes Allehanda inför avfärden. Nu blev det en gyllene slutpunkt på en framgångsrik aktiv karriär i landslaget. Mellan åren 1983-1987 var Ingrid Andersell framgångsrik landslagscoach. Bland annat när Annette Johannesson vann VM-guld i Helsingfors 1987 och Åsa Larsson säkrade EM-guldet 1985. Ingrid Andersell tillhör en generation kvinnliga idrottare med erfarenhet av den manliga dominansen och ledarbristen inom damidrotten när hon inledde karriären på 1970-talet. Hon är också en av 41 idrottskvinnor i länet som berättar om sitt idrottsliv i boken "Pionjärerna". - Vi fick vara med i föreningen om vi inte gick back ekonomiskt. När vi gick upp i högsta divisionen 1974 var det dåligt med ledare. Och sponsorer. Vi spelare fick ta hand om mycket själva. - Jag spelade nästan hela min basketkarriär i IFK Hallsberg. Vi gick alltså upp i allsvenskan som det hette då 1974. Det var stort i lilla Hallsberg. Grabbarna spelade ju redan där. - Jag spelade ett år i Västerås och fick vara med om att vinna SM-silver och på en USA-turné, som var stort på 1970-talet. Och så spelade vi en EM-turnering i La Coruna i nordvästra Spanien. Totalt gjorde jag 18 landskamper och blev Stor Grabb i mitten av 1970-talet! Din styrka i laget? - Jag hatade att förlora, så jag peppade mina lagkamrater till stordåd. - Och lagspelet har ju i alla fall lett mig till landslagsspel i två olika sporter, och det är ju ganska bra, sammanfattar Ingrid Andersell. HÅKAN BÅGENVIK INGRID ANDERSELL Född år 1953 i Hallsberg. Moderklubb: IFK Hallsberg Övriga klubbar: BK Merci från Kumla i bowling, Västerås i basket. Meriter: Bowling; Individuellt EM-guld 1981, VM-guld i 5-manna 1983, VM-brons i 3-manna 1979, NM-guld individuellt och i lag. Basket: NM-guld, SM-silver, 18 landskamper. Fotboll: Allsvenska spel i IFK Hallsberg. 7 DM-guld i fotboll. Övrigt: Förbundskapten i bowling 1983–1987. Utmärkelser: Stor Grabb i bowling och basket. Årets bowlare 1976. Du finner mer info om "Wall of Fame" här. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Wall of Fame ceremoni på Örebro Slott!

Ingrid Andersell, Jenni Asserholt, Torgny Mogren och Harry Stenqvist inträdde i länets Wall of Fame vid en ceremoni och träff på Örebro Slott, tisdagen 17 maj. Utöver äran och en plats i utställningen, Wall of Fame, så erhöll de fyra ett stilfullt Diplom, utdelat av vår landshövding Maria Larsson. Harry Stenqvist representerades med tre av hans barnbarn. Ceremonin genomfördes i Slottets vackra Rikssal, stilfullt nyrenoverad. ÖLIS ordförande Jan Andersson hälsade välkomna och värden, landshövding Maria Larsson välkomsttalade och hyllade de fyra uttagna. Kjell Sunesson berättade om Wall of Fame och Håkan Bågenvik intervjuade de fyra idrottarna. Detta är det tredje tillfället då en utnämning sker. Wall of Fame har nu nitton uttagna då sedan tidigare Agneta Andersson, Orvar Bergmark, Stig Blomqvist, Cecilia Ferm, Bengt-Åke Gustafsson, Henrik ”Henka” Gustafsson, Lena-Marie Hagman, Nora-Anna Larsson, Anna Lindberg, Karin Lindén, Håkan Malmrot, Ronnie Peterson, Karin Rabe, Olle Sääw och Rune Åhrling ingår. Idrottare vilka representerar kvinnor och män i olika idrotter och tidsepoker. Till Wall of Fame kan framträdande idrottsaktiva, kvinnor och män, från Örebro län utses, inom ramen för Riksidrottsförbundets olika idrotter enligt nedanstående kriterier. Idrottaren ska; • avslutat sin aktiva karriär • representerat förening(ar) i länet • vara internationellt meriterad • vara känd för allmänheten En Jury bestående av Kjell Sunesson, ordförande, Henrik Brändh, Håkan Bågenvik, Mats Dahlberg, Sven-Göran Gustafson, Bernt Larsson, Annica Lundström och Charlotta Stenhem har utsett de fyra idrottarna. Wall of Fame skapades år 2016 med syftet att beskriva och uppmärksamma särskilt framträdande idrottare genom tiderna i länet. Huvudansvarig är Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap i samverkan med RF-SISU Örebro Län. Aktiviteterna har genomförts med stöd av Adolf Lindgrens stiftelse. Fotot Övre raden; Jenni Asserholt, Torgny Mogren och Ingrid Andersell framför Harry Stenqvists skärmar. Torgny Mogren, Charlotta Stenhem, M-L Forsberg Fransson, Maria Larsson och Jan Andersson följer ceremonin. Nedre raden: Tre av Harry Stenqvists barnbarn, Marianne Boman Radley, Annika Nitz och Ann-Charlotte Fredriksson. Landshövding Maria Larsson delar ut Diplom till Jenni Asserholt, Torgny Mogren och Ingrid Andersell. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Sista chansen för anmälan!

Ingrid Andersell, Jennie Asserholt, Torgny Mogren och Harry Stenquist är de fyra nya som valts in i Wall of Fame. De kommer att presenteras och medverka vid Caféträffen, med vår landshövding Maria Larsson som värd. Tisdag 17 maj ”Wall of Fame” Rikssalen, Örebro Slott. En sal som på ett mycket stilfullt sätt är helt nyrenoverad, värd ett eget besök. Träffen startar kl 14.00 och Ceremonin kl 15.00. Avgift 100 kronor. Anmälan till caféträffen sker genom epost, idrottshistoriska@telia.com, eller brev och ska vara ÖLIS tillhanda senast fredag 13 maj. Klicka här för att anmäla dig till caféträffen. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Harry, Ingrid, Jennie och Torgny har valts in i Wall of Fame

Ingrid Andersell, Jennie Asserholt, Torgny Mogren och Harry Stenquist är de fyra nya som valts in i Wall of Fame. De kommer att presenteras och medverka vid Caféträffen, med vår landshövding Maria Larsson som värd. Tisdag 17 maj ”Wall of Fame” Rikssalen, Örebro Slott. En sal som på ett mycket stilfullt sätt är helt nyrenoverad, värd ett eget besök. Träffen startar kl 14.00 och Ceremonin kl 15.00. Avgift 100 kronor. Anmälan till caféträffen sker genom epost, idrottshistoriska@telia.com, eller brev och ska vara ÖLIS tillhanda senast fredag 13 maj. Klicka här för att anmäla dig till caféträffen. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Månadens profil - Anna-Lena Kanto/Fahlström & Wall of Fame

Vi kommer att presentera de fyra nya deltagarna i Wall of Fame, på denna sida, onsdag 11 maj kl 10.00. Anmäl dig redan nu! Klicka här för att anmäla dig till caféträffen på Slottet, tisdag 17 maj. Örebrobasketens golden guard och gyllene era. Anna-Lena Kanto/Fahlström älskar lagidrotten. Fotboll eller basket spelar ingen roll. En boren lagkapten i attityden. - Jag jobbade hårdast, jag tränade hårdast och försökte vara en förebild för laget. För henne ligger utmaningen - och belöningen i att få ihop lagpusslet. Då kan man gå hur långt som helst. Hon spelade både basket och fotboll under uppväxten i Vintrosa. Pappa Christer Fahlström var tränare för lite äldre tjejer i Vintrosa IF. Anna-Lena hängde på trots ålderskillnaden. Och när det inte var basket lirade hon fotboll på Björkvallen i Latorp. - Jag växte praktiskt taget upp där. Men Anna-Lena Kanto är basket. På meritlistan har hon 93 landskamper och sju SM-guld – tre i Arvika och fyra i Nerike Basket, ett JSM-guld - och en silvermedalj i Europacupen. Hennes basketresa började i KFUM Örebro. Hon var då tolv. Tre år senare flyttade hon till Huskvarna. Hon skulle börja på riksidrottsgymnasiet där med specialisering på basket. - Det var inte smärtfritt att flytta hemifrån vid femton trots att jag flyttade in hos en familj med utflyttade barn. Två år senare värvades hon till Arvika Basket. Hon fick gå klart gymnasiet i Arvika. I övrigt var det bara basket. En basketbubbla kallar hon sina tre år där. Hon debuterade i elitserien, juniorlandslaget och seniorlandslaget. Hennes Arvika tog hem tre SM-guld i rad. Och 1991 vid Europacupens finalspel i Barcelona slog Arvika i semifinalen Elektrosila Leningrad men föll i finalen mot italienska Cesena. Anna-Lena Canto blev proffs i Italien – i en vecka. Kapaciteten fanns men hjärtat var inte med och hon tackade för sig. Det har hon aldrig ångrat. Hon skrattar när hon berättar episoden. Då hade hon återvänt till KFUM Örebro som i sin tur återvänt till Elitserien. Klubben var på väg att under sponsors namnen Bro Basket och Nerike Basket varva upp för klubbens gyllene 90-tal med publiktryck i Idrottshuset, idel topplaceringar och fyra SM-guld. Där Anna-Lenas ledaregenskaper, spelsinne och kyla i straffkasten firade triumfer i rekordjämna finalspel. Inte ens den whiplashskada hon ådrog sig när hon på cykel kolliderade med en bil hindrade henne från att komma tillbaka i gammalt slag. Lite snöpligt lades Nerike Basket ner i början av 2000-talet. Lagets kulturbärare Anna-Lena, hennes far Christer Fahlström, ordförande och coachen Kent Lindahl hade av olika skäl slutat och ekonomin var dålig. Idrotten finns dock kvar i hennes liv. Sönerna spelar fotboll. Och hon är idrotts- och samhällskunskapslärare på Virginska skolans idrottsprogram. - Tjejer inom elitidrotten behöver så mycket support, push och stöd för att våga bli bäst. Det jobbar hon med varje dag. Det gör lagkaptener. Dixie Ericson Artikeln tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 51 år 2012. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Legendariska Anfield - Liverpool FC:s hemmaarena

Anfield är en världens allra mest kända och mest legendariska fotbollsarenor. Hemmaarena för Liverpool FC, ett av världens allra främsta och bäst spelande fotbollslag. Bästa sättet att närma sig Anfield på matchdagen är att börja med en öl på anrika puben The Albert. Den har klokt bevarats i anslutning till arenan. Därefter tar vi oss smidigt in till vår plats på Anfield. Vi slås av den genomgående familjära stämningen samt arenans öppenhet. Och visst kokar hela Anfield mäktigt när över 50 000 supporters, precis innan avspark, tillsammans sjunger ”You'll Never Walk Alone”. Anfield invigdes 1884 och byggdes av John Houlding. Noterbart är att mellan 1884-1892 var arenan spelplats för Everton. Men Everton upplevde hyrorna som för höga och byggde några hundra meter från Anfield egna Goodison Park. John Houlding stod då utan hyresgäst och lösningen blev att Liverpool FC bildades 1892. Huvudläktaren Main Stand uppfördes 1895. Den har byggts om ett flertal gånger, senast 2014. Den har idag en publik kapacitet på nära 20 000 sittande. Byggnaden innehåller moderna faciliteter för spelare, media, sponsorer och publik. Kemlyn Road Stand hette ursprungligen läktaren på andra långsidan. När Liverpool FC 125 års jubilerade 2017 ville klubben hedra sin mest legendariske spelare/ledare genom tiderna och döpte om läktaren till Sir Kenny Dalglish Stand. Anfield Road Stand, på kortsidan ger plats för bortalagets supportrar. Det finns planer/möjlighet att utöka denna läktare för en ökad total kapacitet. Den mest kända och mytomspunna sektionen är The Kop där hemmaklacken håller till. Här klingar ramsorna outtröttligt och här stiger jublet som högst i fotbollsvärlden. Den totala publikkapaciteten är numer 54 074 men rekordet ligger på 61 905, vilket noterades 1952 i en match mot Wolverhampton i FA-cupen. Anfields erbjuder supportrarna en av fotbollens bästa och mest välarrangerade Stadion rundvandring. Under turen kombineras guidningen med att alla besökare utrustas med ipad. Det gör att turen är mycket uppskattad av såväl de mindre fotbollsintresserade som de mer nördiga vilka i ipaden kan göra ett oändligt antal fördjupningar med videos om Liverpool FC. Thomas Eklund Artikeln tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 66 år 2019. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Fyra nya i Wall of Fame

Tisdag 17 maj ”Wall of Fame” Rikssalen, Örebro Slott. Träffen startar kl 14.00 och Ceremonin kl 15.00. Avgift 100 kronor. Fyra nya idrottsaktiva utses till länets Wall of Fame. De uttagna har vunnit EM, VM och OS guld. Framträdande inom både lag- och individuella idrotter. Medverkan av vår landshövding Maria Larsson. Anmälan till caféträffen sker genom epost, idrottshistoriska@telia.com, eller brev och ska vara ÖLIS tillhanda senast fredag 13 maj. Klicka här för att anmäla dig till caféträffen. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Ridsportminnen

Ridsportminnen Tisdag 19 april kl 14.00 Susanne Gustavsson / Ulf Eriksson / Bengt Nilsson Vi möter tre av länets mest rutinerade och kunniga ridsportprofiler med erfarenheter och minnen som ryttare, ridlärare, domare, tävlingsledare och banbyggare. Plats ÖLIS klubblokal, Järntorgsgatan 3 Deltagandet kan ske utan kostnad och ingen anmälan behövs i förväg. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Jens Lind med Pia & Ulf Sterner - förgyllde årsmötet!

Nära 200 medlemmar samlades i Frimis Salonger, onsdagen 6 april, för att delta i årsmötet samt lyssna på Jens Lind och Pia & Ulf Sterner. Med utgångspunkt från filmer ur SVT-serien ”Hockeyns historia” intervjuade journalisten Jens paret Pia och Ulf. Ett par som levt ihop över 50 år. Jens, med Sveriges främsta berättarröst, började med en film från Sveriges segermatch mot Kanada med 4–1, vid VM i Stockholm 1963. Ulf gjorde tre mål och Tumba ett mål. Efter slutsignalen sprang Ulf och Tumba, under publikens ovationer, upp till kung Gustaf VI Adolf för att mottaga dennes hyllning till målskyttarna och vinsten. I ord och bild beskrevs hockeylegenden Ulfs sagolika karriär. Den började i Deje och gick via Forshaga till Göteborg och Västra Frölunda. Landslagsdebut som 17:åring mot Finland, år 1958. VM-guld i Colorado år 1962 efter en historisk vinstmatch mot Kanada. Förste svensk i NHL, New York Rangers, säsongen 1964–65. Förde fram utöver Västra Frölunda också Rögle BK och Färjestads BK till etablerade elitlag i svensk hockey. Pia och Ulf träffades första gången när Pia gjorde en intervju med Ulf för sin skoltidning i slutet av 1960-talet. Pia började åka skridsko som 4:åring och valde som en kvinnlig pionjär att spela ishockey. Aktivt fick Pia spela med killarna i olika lag. Sedan följde en stor ledargärning som ishockeytränare, vilken kulminerade i rollen som förbundskapten för Tyskland och Sveriges damlandslag. Kuriosa är att Pia är Europamästare i karate och kommit trea vid VM i styrkelyft. En mycket minnesvärd eftermiddag avslutades med stora och långa applåder för Jens, Pia och Ulf samt att de fick en i trä snidad ljusstake, utförd av Lasse Henningsson, som tack för ett legendariskt och trivsamt framträdande. Källa Hockeyns historia – tre delar SVT Play Årsmötet 2022 Innan Caféträffen med Ishockeytema genomfördes ÖLIS årsmöte. Till mötesordförande valdes Björn Åqvist och till sekreterare Kerstin Pedro. Jan Andersson omvaldes till ordförande. Ledamöterna Thomas Eklund, Kerstin Pedro och Björn Reineborg omvaldes på två år. Håkan ”Lillis” Olsson utsågs av årsmötet till Hedersmedlem och mottog diplom och blommor. Bild På bilden syns Ulf Sterner, Jens Lind och Pia Sterner - Jan Andersson, ordförande, uppvakta, Hedersmedlemmen, Håkan ”Lillis” Olsson - ÖLIS årsmötesdeltagare. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Månadens profil - Kent-Erik Andersson

Från Örnsro till Madison Square Garden Kent-Erik Andersson är ett av Örebros allra största hockeynamn genom tiderna. När han 1971 som 20-åring värvades till Färjestads BK blev han originellt nog uppringd av ÖSKs bandylegendar Sven Bergström. Han ville att Kent-Erik skulle spela bandy i ÖSK om han blev ett ettårsfall. Den risken fanns men Kent-Erik fick dessbättre grönt ljus av ÖSKs hockeysektion. - Jag gick under min ÖSK-tid rätt över till bandyn när hockeysäsongen var slut. Den slutade tidigt då. Enligt Kent-Eriks blev det bara så att hockeyn fick förtur. Utifrån ett självklart val eftersom han redan som 16-åring debuterat i A-laget. Kent-Erik var verkligt allround. - Vi vann pojk-SM i bandy genom att slå Broberg i finalen på Söderstadion. I fotboll var han med att ta hem ett pojk-SM i ÖSKs färger. Fotbollsledningen vill förmå den talangfulle mittfältaren att sluta spela hockey. Men det ville inte Kent-Erik som skrev på för IFK Örebro i fotboll. Hockeykarriären började i IF Eyra med rinkar på Örnsro. I ÖSK hann han med en säsong i A-laget, 1970-1971. Han har höga tankar om ÖSK-tränaren Lennart Höglander som var viktig för honom. ÖSK gick till kval - men föll. Kanske hade laget lyckats nå högsta serien om Kent-Erik och Yngve Hindrikes förblivit skadefria. - Jag hade en fingerskada och prövade att spela ett tag. Men det gick inte. Han minns fortfarande kvalet mot KB Karlskoga 1971. Ett avancemang hade kanske ändrat ÖSKs hockeyhistoria och förhindrat nedläggningen den följande säsongen. Kent-Erik gjorde succé i Karlstad. Tre Kronor kallade och han spelade flera VM och en Canada Cup. 1977 var han lysande både i Elitserien och landslaget. I VM erövrade Kronorna en silvermedalj. Och Kent-Erik tilldelades Guldpucken som Sveriges främste spelare det året. Nu väntade NHL på den reslige högerskytten med det fina spelsinnet. Första klubbanhalt var Minnesota North Stars. Slutligen köptes han av New York Rangers och spelade där 82-84. NHL hade inte då lika många lag och föga multikulturell. -Det var 90 procent kanadensare, 9,5 procent amerikaner och 0,5 procent svenskar. Rinkarna var mindre och det gällde att hålla sig undan från slagsmål. Kent-Erik återvände till Sverige 1984 och spelade ytterligare två säsonger i Färjestad. Proffstiden var över. Och han började arbeta som säljare i ett dataföretag. Han låter litet som en värmlänning när han beskriver det aktuella vädret i Karlstad. Efter 40 år där är det säkert naturligt. Dixie Ericson Artikeln tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 51 år 2012. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Visa fler nyheter