Höstens program - intressant och omfattande

Caféträffar vilka fortsatt gästas av idrottslegender, idrottsvisa träffar kring ”Idrottsminnen”, Höstresan samt en nyhet där vi kommer att möta lokala idrottsprofiler under temat ”Samtal med”. Första mötet är "Samtal med Kennth Holmstedt", tisdag 6 september kl 14.00 i klubblokalen. Här presenteras programmet fram till 1 november. Caféträffar Tre förbundskaptener i friidrott Torsdagen 22 september gästas vi av tre tidigare förbundskaptener i friidrott, alla tre från Karlstad. Trion Anders Borgström, Ulf Karlsson och Stefan Olsson kommer att berätta om sina upplevelser inom det svenska ”Friidrottsundret”. Plats-Akustiken/Kulturkvarteret. Caféträffen startar kl 14.00 och föreläsningen kl 15.00. Avgift 50 kronor. Anmälan till caféträffen sker genom epost, idrottshistoriska@telia.com, eller brev och ska vara ÖLIS tillhanda senast sön 18 september. Klicka här för att anmäla dig till caféträffen. Olympiska spel Med temat ”Olympiska spel – OS” får vi möta ytterligare en trio, Olle Anfelt, Marie Hammarström och Johan Röjler, tisdag 18 oktober. Olle Anfelt har som ledarutvecklare vid Sveriges Olympiska Kommitté, SOK, deltagit vid elva OS. Fotbollspelaren Marie Hammarström deltog i Sommar OS 2012. Skridskoåkaren Johan Röjler har deltagit vid tre Vinter-OS. Plats-Örebro City Konferenscenter. Caféträffen startar kl 14.00 och föreläsningen kl 15.00. Avgift 50 kronor. Anmälan till caféträffen sker genom epost, idrottshistoriska@telia.com, eller brev och ska vara ÖLIS tillhanda senast fredag 14 oktober Klicka här för att anmäla dig till caféträffen. Samtal med … En ny aktivitet där vi i ett samtal får möta intressanta aktiva, ledare och tränare. Plats är ÖLIS klubblokal, Järntorgsgatan 3. Ingen föranmälan behövs, deltagandet sker utan kostnad. Tisdag 6 september kl 14.00 Ett samtal med Kenneth Holmstedt Ishockeymålvakt under ÖIK:s storhetstid, idrottsledare, chef inom det offentliga och näringslivet under 40 år. Pilgrimsvandrare som nyligen gett ut boken ”Min Camino”. Tisdag 1 november kl 14.00 Ett samtal med Charlotta Stenhem Framgångsrik distriktidrottschef för RF-SISU Örebro Län. Vad hände med idrotten i länet under pandemin. Hur ser framtiden ut för länets idrott, möjligheter - utmaningar. Fotbollsminnen…. Tisdag 4 oktober kl 14.00 Agneta Björk/Sven-Göran Gustafson/Claes Mauroy Plats är ÖLIS klubblokal, Järntorgsgatan 3. Ingen föranmälan behövs, deltagandet sker utan kostnad. Fotot: Sven-Göran Gustafson-Agneta Björk-Clas Mauroy, Charlotta Stenhem, Kenneth Holmstedt, Ulf Karlsson-Stefan Olsson-Anders Borgström, Olle Anfelt-Marie Hammarström-Johan Röjler. Tematräff kring Kvinnors Idrott i Örebro Onsdag 28 september 2022 - kl 18.00-20.00 Nya Kulturkvarteret-Örebro Ingen föranmälan behövs, deltagandet sker utan kostnad. Program Presentation av Kvinnors idrottande i länet & Örebro, Samtal kring ”Kvinnors idrott” i Örebro med ansvariga politiker Projektet ”Kvinnors Idrott” Intervjuer med kvinnliga idrottspionjärer och idrottsledare Damfotbollens utveckling i vårt län, deltagande av damfotbollsprofiler Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Ett samtal med Kenneth Holmstedt

I ett samtal får vi möta Kenneth Holmstedt, ishockeymålvakt under ÖIK:s storhetstid, idrottsledare, chef inom det offentliga och näringslivet under 40 år. Pilgrimsvandrare som nyligen gett ut boken ”Min Camino”. Tisdag 6 september kl 14.00 ÖLIS klubblokal Detta är ny aktivitet där vi får möta intressanta aktiva, ledare och tränare. Platsen är ÖLIS klubblokal, Järntorgsgatan 3. Ingen föranmälan behövs, deltagandet sker utan kostnad. Kenneth växte upp på Morön i Skellefteå. Efter framgångar i TV-pucken blev han målvakt i Skellefteå AIK, där Kenneth kom att ta över målvaktsspaden från Lennart ”Klimpen” Häggroth. Efter flytt till Karlskoga 1970 spelade Kenneth några år i Karlskoga BK. Inför säsongen 1976/77 gick Kenneth över till Örebro IK som var på väg att bygga upp ett starkt lag, med ”miljonkedjan” i spetsen. Efter sin aktiva karriär har Kenneth haft ett flertal chefsjobb, exempelvis, inom Region Skåne, Uppsala kommun, Västerås kommun samt företag. Kenneth är en aktiv pilgrimsvandrare som två gånger gått Caminon, åttio mil, mellan franska Saint-Jean Pied de Port och spanska Santiago de Compostela. De egna tankarna kring livet, ledarskap och idrott har Kenneth skrivit ned i bokan ”Min Camino” som gavs ut i maj detta år. Du kan givetvis köpa Kenneths bok "Min Camino", signerad, för 230 kronor. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Brandkåren - ett eldorado för idrottsmän

Örebro Brandkår utgör en stor och betydande del av stans idrottshistoria. Få arbetsplatser torde ha haft så många idrottsmän i sin personalstyrka. Man kan faktiskt tala om idel, ädel idrottsadel. Orvar Bergmark, Olle Sääw och Gösta Lindh hör förstås till de mest kända. Men listan över idrottsmän som jobbat som brandmän i Örebro kan göras nästan hur lång som helst. Här intill redovisar vi ett antal av de mest framstående. Listan gör dock inte anspråk på att på något sätt vara komplett. Varför har det då blivit så att så många idrottsmän valt det här yrket? För att få svar på den och många andra frågor har vi träffat Björn Persson, 78, och Lars "Jappe" Jakobsson, 75. Båda pensionerade brandmästare med långa yrkesliv på Örebro Brandkår i bagaget. Björn var ordförande i Örebro Brandkårs idrottsförening från 1964 till -76 och "Jappe" var ansvarig för den fysiska träningen under många år fram till pensioneringen år 2000. - Eftersom det ställs stora krav på att ha bra fysik för att klara det här jobbet så är naturligtvis vältränade idrottsmän speciellt lämpade som brandmän, säger de båda. I varje arbetspass ingår fysisk träning och i dag finns det ett hypermodernt gym på brandstationen. - Förr var det mycket lagspel på fyspassen. Främst handboll och fotboll, säger Björn. - Och då kunde det gå hett till, det var mycket prestige i matcherna, inflikar "Jappe". Mycket prestige var det också i korpmatcherna förr i tiden. Brandkåren hade bra lag i alla sporter som fanns på korpens program. - På 60-talet var korphandbollen väldigt populär. Det var flera hundra åskådare på matcherna och våra matcher mot Polisen, där Lasse Irebro var den stora stjärnan, var extra laddade, minns Björn och "Jappe" som själva var duktiga handbollsspelare. Likheterna mellan att jobba som brandman och att vara idrottsutövare i ett lag är slående på många sätt. Jargongen är densamma, oftast rå men hjärtlig. Men när det är avspark eller larmet går är det skarpt läge. Då är det fullt fokus på att lösa uppgiften på bästa sätt oavsett om det är på en idrottsplan eller en olycksplats. Örebro har spelat hem flera vinster i brandkårs-SM i olika lagsporter under årens lopp. Och då ska man komma ihåg att konkurrensen är, och har varit, stenhård. För det är inte bara i Örebro duktiga idrottare valt att jobba på brandkåren. Löparkungen Gunder Hägg, kanotfenomenet Gert Fredriksson, fotbollslegendarerna, Gunnar Nordahl, Kalle Svensson och Roffe Zetterlund, handbollsstjärnorna Erik Hajas och Basti Rasmussen samt isracing ikonen Posa Serenius är några exempel på det. Fotnot: 1998 bytte Örebro Brandkår namn till Nerikes Brandkår. Kenneth Johansson Artikeln bygger på en tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 61 år 2017. Ansökan om medlemskap här. Bilden Örebro Brandkår på 1950-talet och Nerike Brandkår idag. Brandkårens nordiska mästare 1957 med från vänster, stående Arne Karlsson, Anders Ehrenstråle, Ragnar Ericzon, Sven Nilsson, Bo Larsson och Orvar Bergmark. Knästående Gösta Lindh, Arne Nykvist, Lars Wallner, Karl Arvidsson och Olle Sääw. Idrottsmän som jobbat på brandkåren i Örebro: "Jätten" Almkvist, gymnastik. Lars "Mozart" Andersson, ishockey. Orvar Bergmark, fotboll, bandy. Tommy Carlsson, ishockey. Lasse Eklund, handboll. Ragnar Ericzon, spjut. Eje Harrysson, skidor. Ola Hansson, fotboll. Lars-Inge Irebro, handboll. Björn "Böna" Larsson, ishockey. Bo Larsson, fotboll. Gösta Lindh, fotboll. Jan-Olov Lundblad, gymnastik. Gösta Magnusson, tyngdlyftning. Svenne Malmberg, löpning. Arne Nykvist, slägga. David Persman (Karlsson), basket "Mulle" Pettersson, ishockey. Gunnar Skåål, simning. Björn Swartswe, bandy. Björn Sääw, bandy. Olle Sääw, bandy, fotboll. Lars Timan, handboll, fotboll. Lars Wallner, gymnastik. Rolf Wiberg, fotboll. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Nora-Anna – en av sju i Stockholms Stadions Walk of Fame

Walk of Fame, vid Stockholms Stadion, uppmärksammar världsrekord och publikfester som skett på OS-arenen sedan 1912. Torsdagen den 30 juni uppmärksammades sju av dessa händelser genom att stenar avtäcktes på trottoaren, längs Lidingövägen. Utöver Nora-Anna avtäcktes en sten över Anders Gärderud, Gunder Hägg, Henry Jonsson, The Rolling Stones, Patrik Sjöberg och Brandkårens IF. Den 30 augusti 1945 kokade Stockholms Stadion när Nora-Anna slog sitt tredje världsrekord på 800 meter, med tiden 2.13,8. Hon blev den första kvinnan att få springa ärevarv på Stadion. Tack vare sin starka personlighet och vackra löpstil blev Nora-Anna en stor nationalidol. Under några sommarveckor 1975 var Anders Gärderud i sitt livs form. Den 1 juli tävlande han i 3 000 meter hinder på Stockholms Stadion. Åskådarna på den fullsatta arenen bar fram Gärderud till ett nytt världsrekord, med tiden 8.09,8. Sommaren 1942 slog Gunder Hägg tio världsrekord under 80 dagar. Distanserna var från 1 500 meter till 5 000 meter. Ett av dessa världsrekord skedde på Stockholms Stadion den 17 juli 1942. Distansen var 1 500 meter och tiden 3.45,8. Henry Jonsson föddes i den jämtländska byn Kälarne och bytte med tiden sitt efternaman till Kälarne. Den 14 augusti 1940 satte brandmannen Kälarne världsrekord på 3 000 meter på Stockholms Stadion inför 15 000 åskådare, med tiden 8.09.0. Det brittiska bandet The Rolling Stones uppträdde den 3 juni 1995 på Stockholms Stadion inför 35 200 jublade fans. Aldrig har fler åskådare samlats på OS-arenan från 1912. Extranumret denna kväll var Jumpin´ Jack Flash. Patrik Sjöberg är förevigt förknipad med Stockholms Stadion. På kvällen den 30 juni 1987 hade alla grenar i DN-galan avlutats, utom höjdhoppet. Det fanns förväntan i luften och alla åskådarna i den fullsatta arenen stannade kvar. I sitt sista försök på 2,42 klarade han höjden och Stockholms Stadion fullständigt exploderade. Ett ovanligt världsrekord slogs den 15 augusti 1941 på Stockholms Stadion. Brandkårens IF löpte 3 x 1 engelsk mil på det nya världsrekordet 17.16,2. Laget bestod av Åke Jansson, Bror Hellström, Henry Kälarne och Hugo Karlèn. Rekordloppet skedde i pausen av en fotbollsmatch. Bakom Walk of Fame står Sveriges Centralförening för Idrottens främjande, SCIF och Stockholms Stad. Vid invigningen av de sju stenarna medverkade Jens Lind samt flera av de utnämda. Nora-Anna representerades av bror- och systerdottern Eva-Lena Eriksson och Inga-Lill Trolander med barn och barnbarn. På bilden, överst, Anders Gärderyd, Mick Jagger, Gunder Hägg, Nora-Annas bror- och systerdotter Eva-Lena Eriksson och Inga-Lill Trolander med barn och barnbarn, nedre, Brandkårens IF, Nora-Anna, Patrik Sjöberg och Henry Jonsson. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Månadens profil - Pelle Blohm

Fotbollsstjärnans dubbla liv - Boken blev Blohms bikt Forward-produkten Pelle Blohm, 55, har varit en framgångsrik professionell fotbollsspelare i tre länder, fotbollsjournalist, krönikör och tv-expert under en rad av år. Nu kan han också sätta författare på sitt cv. Pelle Blohm lanserade år 2017 sin andra bok "Blohm står när dom andra faller". En rosad, rak och ärlig självbiografi. En framgångssaga blandad med vemod och melankoli. - Jag ser den inte som en ren fotbollsbok, utan en livsberättelse som många kan känna igen sig i, säger Pelle. - Men jag tror inte att något förlag hade varit intresserad av att ge ut boken i den form som jag valt. Istället gav Pelle själv ut boken, skrev samt marknadsförde och distribuerade över tvåtusen exemplar. Det är många idrottsstjärnor som ger ut böcker. Men få, om ens några, skriver själva. Nästan alla har så kallade spökskrivare. Men inte Pelle, grabben som bara gått nioårig grundskola och hoppade av gymnasiet. Varför en ny bok nu? Din första om proffsåret i Kina kom ju för drygt tio år sedan - Ja, men det var väldigt viktigt för mig att få ge ut de här texterna och tankarna som handlar om mitt liv både på och framför allt utanför fotbollsplanen. Det är som en offentlig bikt efter 50 år. Så här har jag tänkt och tyckt. - Under hela min fotbollskarriär har jag burit på tankar och funderingar om min plats i fotbollens värld. Jag har haft en framgångsrik karriär, ett helt liv inom en rörelse som gett mig mycket glädje, men som jag ofta ifrågasatt. Jag har alltid känt mig lite utanför, lite udda utan att för den skull må jättedåligt. - Men det är ingen skvallerbok. Jag hänger inte ut några andra än mig själv, förutom att jag för ett resonemang om några namngivna tränare. Ledarskapet var helt annorlunda för 30 år sedan. Det fanns gott om auktoritära tränare och det passade inte mig. Jag har nästan aldrig lyckats prestera under auktoritära ledare, även om det gick bra i ÖSK trots min konflikt med Rolf Zetterlund. Men jag mådde inte bra. - Det var detsamma i TV-pucken och juniorlandslaget, lumpen och mitt proffsår i Kina. Där fick jag ständigt klagomål på mitt långa hår, men det handlade egentligen inte om håret. De ville helt enkelt bestämma att alla skulle se likadana ut. Jag har i hela mitt liv varit lojal och ställt upp på mycket, men när folk börjar jävlas blir jag envis som synden. I allsvenska topplaget IFK Norrköping var det annorlunda. - Jag kände direkt att det var något helt annat än det som lämnats bakom mig i ÖSK. Det som följde var en tid i total harmoni. Jag var tillbaka i samma sköna kompisgäng som under BK Forward-tiden. Men jag spelade nu fotboll med de bästa spelarna i Sverige. Vi var nära SM-guld varje år. Det var roliga internationella matcher och det gick bra för mig. Säsongerna 1992-1993 var kanske mina två bästa säsonger i karriären. Men redan 1990 gjorde Pelle sin första och enda landskamp. Det blev ett inhopp på 13 minuter mot färska världsmästarna Västtyskland. Slutet på karriären i Viking, Stavanger, och Gais kantades av skador, grubbel och stundtals mörka tankar. En livskris, helt enkelt. Men det blev ytterligare 14 år i fotbollens tjänst - som expertkommentator i tv. - En del av boken handlar om mitt dåliga samvete för att jag gnäller, trots att jag har haft ett fantastiskt liv och fantastiska möjligheter. Men allt har varit inom fotbollen. Och för mig var det ett jobb som jag var bra på. Men jag skulle vilja få mer cred för andra saker som jag sysslat med, exempelvis samhällsengagemang och kultur. Det är väl någon sorts bildningskomplex som jag har. De senaste fem åren har Pelle helt gått över till att arbeta med journalistik och i mediabranschen. Pelles artiklar finns publicerade i länets affärstidning Marknad Örebro där han är chefredaktör. Och varannan söndag kan Pelles tänkvärda och omtyckta krönika läsas i Nerikes Allehanda. Håkan Bågenvik Artikeln bygger på en tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 55 år 2017. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Trevlig Sommar!

I början av september presenteras det intressanta och omfattande Höstprogrammet. Caféträffar vilka fortsatt gästas av idrottslegender, idrottsvisa träffar kring ”Idrottsminnen”, Höstresan samt en nyhet där vi kommer att möta lokala idrottsprofiler. Trevlig Sommar! Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Wall of Fame - Harry Stenqvist

För över hundra år sedan, den 13 augusti 1920, blev Örebrocyklisten Harry Stenquist Sveriges första olympiska guldmedaljör på cykel. Men bakom guldet i belgiska Antwerpen låg en otrolig dramatik - och vild palaver. När Harry Stenquist rullade i mål i det 158,8 kilometer långa tempoloppet hade han bara tredje bästa tid och en bronsmedalj. Halvvägs in i loppet fick nämligen Stenqvist stanna i över fyra minuter vid en fälld järnvägsbom. Det fanns kontrollanter, så Harry räknade med att få den tiden avdragen. När Stenqvist nådde målet firades redan guldet av sydafrikanen Henry Gustavus Kaltenbrunn och silvret av fransmannen Fernand Canteloube. Men när kontrollanten kom in blev det full diskussion. Belgarna var en aning avogt inställda mot svenskar efter första världskriget. Det franska legationsrådet Peters, som var mer välvilligt inställd till svenskarna, lyssnade med spänt intresse på diskussionen. Han förstod flamländska perfekt och när han fick klart för sig att de belgiska funktionärerna tänkte ”glömma” Stenqvist tidsavdrag, lade sig Peters i diskussionen. ”Jag har hört ert resonemang. Det handlar ju om idrott och då skall det gå rätt till”, sade Peters enligt boken Århundradets största sportprofiler. Ett par minuter senare åkte Kaltenbrunn på en kalldusch. Stenquist fick nämligen ett tidsavdrag med fyra minuter och 15 sekunder och tog det olympiska guldet med en marginal av en minut och 21 sekunder. Av bara farten tog de svenska cyklisterna också silver i lagtävlingen, så det blev dubbla medaljer till Stenquist. Harry Stenquist föddes 1893 i Chicago. Harrys föräldrar var utvandrare från Örebro som kom att bli kvar i Amerika under sin livstid. Men unge Harry kände sig vilsen på andra sidan Atlanten och flyttade hem till mormor i Örebro i tonåren. I Örebro tog cykelintresset fart på allvar och Harry anslöt sig till IF Start, där karriären inleddes. Bara något år därefter upphörde cykelsektionen i klubben och Harry fortsatte karriären i IFK Örebro som på den tiden var en av de stora cykelklubbarna i Sverige. Under åren i IFK Örebro erövrade Harry bland annat tre SM-guld i lag. Totalt under sin fantastiska karriär tog Harry hem tio SM-guld, tre individuellt och sju i lag. När det var dags för pension drog åter Närke och Örebro efter att Harry bott 47 år i Bärby utanför Uppsala I december 1968 avled han, strax före sin 75-årsdag, och vilar nu på Olaus Petris kyrkogård tillsammans med sin maka Anni som avled tidigare samma år. HENRIK BRÄNDH ANDERS ADAMSON Fakta Harry Stenquist Född: 25 december 1893 i Chicago, USA. Död: 9 december 1968 i Örebro. Klubbar: IF Start, IFK Örebro, CK Uni (Uppsala) och Uppsala CK. Främsta meriter: OS-guld individuellt och silver i lag 1920 (samma lopp), SM-guld 10 km 1915 och 1920, 100 km 1915 samt SM-guld i lag sju gånger 1912-15. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Wall of Fame - Torgny Mogren

Hälleforssonen Torgny Mogren var under åren runt 1990 en av världens mest framgångsrika skidåkare med ett OS- och fyra VM-guld. Men frågan är om inte hans andra raka VM-guld på femmilen "hemma" i Falun 1993 tar priset? - De två VM-gulden på femmilen är mina största framgångar och svåra att rangordna, tycker Torgny själv. - Men det är klart att VM-guldet på hemmaplan som kom i elfte timmen är ett av de starkaste minnena under min långa karriär, fortsätter han. - Hela VM i Falun hade varit tungt för oss svenskar. Inför det sista loppet stod vi helt utan medalj, vilket var ett riktigt fiasko. Då fick jag äntligen till det i den mest prestigefyllda sträckan av alla. När Torgny körde in på upploppet på Lugnets Skidstadion, gjorde den knappast skäl för sitt namn. - Stämningen var helt euforisk. Tiotusentals människor skrek rakt ut och hejade på mig fram till jag passerade mållinjen. Den känslan slår allt annat jag upplevt inom skidåkningen, även om mitt första VM-guld på 50 km 1991, då jag äntligen fick slå Gunde Svan i ett mästerskap, självklart också tillhör topparna. Vad är du mest stolt över? - Att jag lyckats med min dröm att bli världens bästa skidåkare. Och det i en tid när det fanns så många stora skidstjärnor. En av dem var ju skidkungen Gunde Svan, en annan klubbkamraten Thomas Wassberg i Åsarna. - Ja, det var tuff konkurrens i laget på den tiden och självklart sporrades jag av det. Jag kunde dessutom ta efter en del av deras träning som jag kände passade för att jag skulle bli bättre. Under uppväxten i Hällefors testade Torgny en massa olika idrotter. Så småningom blev det skidåkning för hela slanten. När han fyllt 16 flyttade han till Järpen för att gå på skidgymnasiet. Men han fortsatte att tävla för Hällefors SK. - Efter ett år blev det klubbyte. Jag hade fått mycket hjälp av Åsarnas ledare vid tävlingar under första året, så bytet till Åsarna blev naturligt. När SM avgjordes Ånnaboda 1986 tog Torgny tog en imponerande trippel. -Ja, det var stort att vinna alla tre distanserna och skriva in sig i historieböckerna. Nio individuella guld och nio i stafett blev ändå Torgnys SM-facit under karriären. Din styrka? - Det var tekniken och att jag kunde åka fort i uppförsbackarna. Svagheten var stakningen som jag aldrig blev riktigt vass i. Men när fristilen kom in i bilden så var jag väldigt stark på platta banor, där min förmåga att använda olika växlar för bästa fart var en styrka, även i uppförspartier. Så med den fria stilen blev jag en mer komplett skidåkare. Efter OS 1998 la Torgny tävlingsskidorna på hyllan. Då hade han en längre tid haft ryggproblem och dragits med köldastma/ansträningsastma. - Det var ett jobbigt beslut att ta. Viljan för hård träning och att tävla fanns kvar, men kroppen sa ifrån. Istället blev han en uppskattat expert hos Radiosporten. - Jag blev Assar Rönnlunds arvtagare 2003. Och jag fortsätter väl tills de ber mig sluta för att jag blivit gammal och gaggig, säger Torgny som fortfarande har kontakt med sina barndomstrakter. Ett fritidshus finns vid Saxhyttan, där han varvar ner och fyller på energidepåerna. 58-årige Mogren genomgick i mars förra året en omfattande hjärtoperation. – Idag mår jag ganska bra, men orkar inte så mycket. Man börjar bli gammal, det kan vara det också, tillägger han. HÅKAN BÅGENVIK Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Wall of Fame - Jenni Asserholt

Jenni Asserholt var inte bara med om att skriva OS-historia. Hon har även utvecklat en hel idrott på damsidan. Jenni från Fanthyttan började spela hockey vid sex års ålder när hon hakade på storebror Janne till Guldsmedshytte SK. Där spelade hon länge med killar, något flicklag fanns inte. Hösten 2003 blev Jenni den tredje tjejen någonsin att spela i TV-pucken då hon blev uttagen i Örebro läns lag. Under några år kombinerades spel i moderklubben med spel i Örebros damlag där den unga backen var med om att bärga SM-brons 2006 efter att ha gjort mål i bronsmatchen mot Brynäs. Då hade Jenni några år tidigare genomgått behandling för astma symptom som orsakade andnöd. Känsligheten för kall luft, särskilt i kalla ishallar, fick hon brottas med genom hela karriären. Det hindrade inte Jenni från att göra en storslagen internationell resa med tre OS (det sista som lagkapten), tio VM och 235 landskamper. Men ännu viktigare är kanske att hon varit med och lyft den så starkt mansdominerade idrotten på damsidan. - Det finns nog några pionjärer innan min tid men absolut har det varit en resa där sporten utvecklats väldigt mycket under de åren som jag var aktiv, säger hon. Den sportsliga höjdpunkten i karriären var när Jenni och Damkronorna tog sig ända till OS-final i Turin 2006. Där blev det dock förlust med 4-1 mot Kanada. - Minns att jag var ganska sur efter OS-finalen eftersom vi hade "nos" på guldet fast vi inte var supernöjda med vår prestation. Då rankar Jenni semifinalen mot USA högre. Matchen skrev damhockeyhistoria. Damkronorna hämtade upp ett 0-2-underläge till 2-2 mot de regerande världsmästarna och vann efter en gastkramande straffläggning. En jättebragd. Det var första gången någon av de två giganterna Kanada och USA förlorade mot en tredje part. - Sverige har inte vunnit över USA efter den matchen, konstaterar hon. Jenni gjorde även en resa som spelare när hon gick från att vara back till att bli damligans bästa forward, en position hon även fick i landslaget. - Annars brukar det nästan vara tvärtom, att ju äldre man blir desto längre bak hamnar man. Efter OS 2010 kände jag att jag behövde en ny utmaning i karriären och vi hade även lite brist på forwards i Linköping, förklarar hon. Med Linköping blev det två SM-guld innan Jenni, 30 år fyllda och nybliven mamma till dottern Zoe, avslutade den aktiva karriären i mars 2019. Hon skrev då på Instagram: ”Jag har alltid gått min egen väg och sökt efter nya utmaningar och känslan att vinna, viljan att utvecklas, revanschlust och skinn på näsan har varit mina drivande faktorer att hålla elden vid liv. Brunnit för sporten - det har jag verkligen gjort!” Efter den aktiva karriären blev Jenni sportchef för HV71:s SDHL-lag med ansvar för klubbens hela damorganisation ända ner till flicklagen. Men nu är ishockeykarriären över. Nyligen meddelade Jenni att hon lämnar tjänsten och sporten för en civil karriär som fysioterapeut. HENRIK BRÄNDH JENNI ASSERHOLT Född: 8 april 1988 i Storå. Bor: I Jönköping. Moderklubb: Guldsmedshytte SK. Övriga klubbar: Örebro HK, Linköping HC. University av Minnesota-Duluth, HV 71. Meriter: 3 OS (silver 2006, fyra 2010, fyra 2014). 10 VM. 2 brons (2005 och 2007). 2 fjärdeplatser, 5 femteplatser och en sjundeplats. Antal landskamper: 235. SM-guld 2014 och 2015 med Linköping. Årets spelare i Sverige 2013/14. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Månadens profil - Ove Danielsson

Journalisten som kom in från verkligheten! Ove Danielsson driver bloggen Danielssons dagar – med viss tvekan. Pretentioner är inte hans grej. Hans dagar har länge varit fyllda av journalistik och idrott; de hänger ihop som ler- och långhalm i hans liv. Där böcker, tidningar och tidskrifter alltid tagit stor plats. Idag skriver Ove en uppskattad krönika i NA var fjortonde dag, med Askersundstema. Han har ju också medverkat i Idrottsarvet. Ove är så länge han lever NA:s man i Askersund med omnejd. En allkunnig lokalredaktör som började som sportjournalist på konkurrenten Örebro-Kuriren. Att vara lokalredaktör var när det begav sig ett sätt att leva. Och innebar frestelser till korruption light i form av vänskapsrelationer, gratismat och små gåvor. – Jag idrottade men jag var aldrig med i föreningar och höll mig på min kant. När det kom inbjudningar till konferenser och möten med lunch skyllde jag på att katten hemma måste ha mat – eller skrattade bort det hela. Jag kände mig inte hemma med sånt. Det ingav respekt. Ove Danielssons bildningsgång som närts av en tidigt utvecklad läshunger och ett brokigt yrkesliv med 13 år som glasbruksarbetare på Hammars glasbruk har skapat ett livskapital som ger hans journalistik en varm vardaglighet och livserfarenhetens äkthet. Hans berättande har en ådra av underskruvad humor med en nypa burlesk sälta. Som yngsten av tre bröder, som alla lirade fotboll i IFK Askersund, började han som illersnabb ytter och slutade efter mycket matchande som rutinerad back. Varje match mot Zinkgruvan och Tånged var på allvar. – Jag hade inte en chans att komma undan idrotten. Här varför: Två brorsor i fotbollslaget. Pappan slipade bandylagets skridskor. Morsan tvättade tröjor. En bror var materialförvaltare. Ove spelade också lite bandy i IFK Akersunds B-lag förstås. Laget vann alltid serien men fick inte avancera i seriesystemet eftersom A-laget spelade i allsvenskan. Och han lirade lite ishockey i Hammars SK. Men allra bäst tror han att han blivit i brottning. Trots att han inte var särskilt intresserad av sporten utan fann den aningen löjlig. – Men jag gillade att träna brottning. Man blev mer orädd och stark. En inflyttad smålänning och bagare vid namn Rolf Elfving lockade in honom på brottningsmattan. Han har några hundra matcher varav 3-4 fyrstads på meritlistan. Hör och häpna man brottades på hotellets festvåning. En av hans härliga idrottsminnen som borde berättas i detalj. Ove fick tidigt börja göra rätt för sig. Familjen hade det knapert. Han sommarjobbade på bryggeriet. Efter skolan började han som springgrabb på Slakteriföreningen. Efter lumpen och familjebildning landade han på ett fast jobb vid glasbruket i Hammar. Men journalistiken låg på lur. Han kunde fotbollen i södra Närke och rapporterade in resultat och matchfakta till beställaren Örebro-Kuriren. – Det blev så mycket fel så jag började skriva själv. Till slut blev jag så trött i huvudet av att bara skriva sport. Jag ville skriva om något annat. NA var intresserad av hans tjänster. Han kämpade ett tag på med journalistvikariat och tjänstledigheter från glasbruket. Efter diverse turer anställdes han på NA. Resten är journalistik. Det är Ove Danielssons bästa gren – och en besvarad kärlek. I dagarna ger, alltid aktuelle, Ove ut boken "Oves observationer från Askersund", vilken inbjudande titel! Ser fram mot att läsa boken. Dixie Ericson Boken finns att köpa via nätet eller kan beställas hos bokhandlare, finns att köpa i bokhandeln Ugglan, Askersund. Artikeln tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 56 år 2014. Ansökan om medlemskap här. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Visa fler nyheter